Jag letar närvaron efter mig
människorna
som talar till mig
berättar om livet och drömmarna
visar vägen och stödjer
samtalar och beskriver, målar och märker ord
de som fylls av iver, lust och nyfikenhet
berikar vardagen med sin innerlighet
som ger outsinligt ur sitt inre
med kraft och ärlighet

jag söker närvaron av dig

ekot som vilar
mellan rösterna i rummet
tyngden av orden
brospann i mörkret där facklor tänds
i förväntan och anspänning
att tillsammans uppgå i nuet
ge varandra lätta steg längs vägen

*

var var du?

för jag har aldrig känt dig förut
och inte heller nu - är du här
jag har sökt dig hela livet
men du närmar dig aldrig

och mina misslyckanden har jag med mig
jag bär ett minne tyngre än lättnaden att andas
och jag äger inte mer kraft inom mig
än jag mäktar med – att vilja

*

Frånvaron är mer påtaglig
än mycket annat som lurar
för nogsamt är allt sammanhållet
behöver mer gränslöshet utvidgning
samtidigt är lusten till flykten kvar
somom rådande sfär är allt jag har

kanske är såpbubblor det vackraste som finns
innan tystnaden vindsnabbt slår dig över kinden
och du tyglar all den oro och rädsla som där fanns
för det finns ingenstans att fly lilla vän
det finns ingenstans att fly
det finns ingenstans att fly

*

pojken gråter om nätterna
i tysthet
för där kommer inga tröstande tårar

om dagarna
är mer katatoniskt stirrande
in i väggarna

söker ett språk där

”Som att tala med en vägg!”
”Din vilja växer i en grantopp!”

jag tänkte
det måste gå
någonstans måste det gå
att vilja
något

utan fara för livet

*

har du fångat en dröm i dess ände?
har du nystat en tråd till dess slut?
har du bundit ditt band av längtan?
har du sökt dig mot vidderna ut?

det blev så tomt i mitt hjärta
där kärleken en gång brann - för dig

*

svårast är frånvaron av mig
för allt som jag kan göra
men aldrig påbörjar
för allt som jag borde gjort


så jag skriver

för alla händer jag aldrig möter
alla strupar som inte vågar sjunga
till alla röster som tystnat
vill jag ge en gåva

andas