I en ändlös ton av hopplöshet
ser jag i vattendraget
bilden av ett sargat ansikte
En blek nyans i saknaden
av min älskade
Kärleken som brann
i det förtvivlade mörkret
men som dog, vissnade, försvann

Jag kan minnas hennes tårar
när hon var ledsen
och hennes skratt
när hon var glad
Hungriga på livet sprang vi
likt lejon på jakt
Vi sökte och vi fann
tryggheten vi saknade
men den dog, vissnade, försvann

Nu återvänder jag
till mina barndomsgator
Tänker tillbaka på mina hyss
på min moders kärleksfulla kyss
Det som gav mig kraft till livet
luft att andas
Det som andra tog för givet

Jag ser det stora havet
där din aska spreds för vinden
Där ditt blonda hår
blev guldsträngar till ängelns harpa
Där horisonten blev ditt vardagsrum
med fönster mot min värld
där sängen ännu står bäddad för två