I tystnadens bleka skepnad

går jag

Önskan om en minuts stillhet

i stressens storhetstid

Vetskapen om att det närmar sig

~fortare nu~

Känner pressen biter

mig i hälsenan

Ena stunden

~orkar inte~

Nästa biter ihop, kämpar på

Magen blöder, naglarna bryts av

tårarna av utmattning

har frusit fast under ögonlocken

som skavande små

kristaller av glas

Försöker.....

Okej, tre veckor kvar

Sen....

Sen får jag vila ett slag