Dom kallar mig för Pricken
Dom kallar mig för Pricken
Men jag kallar mig själv
för söndagmiddag
Jag lever
med den ena tassen
i gjutjärnsgrytan
och den andra
i dockvagnen
och ute i skogen
väntar räven
Jag är så söt
säger de
De älskar mig
så mycket
säger de
Men jag vet
att kärleken
inte är bredare
än en nackkota
och att den krossas lika lätt
På huggkubben
I dockvagnen
av räven
som väntar i skogen
Och ändå
så undrar de
varför jag
envisas med
att gnaga på
elkablarna
Det skulle de också göra
ifall de visste
vad jag vet
För jag har insett
att om man bara filéar
köttet
ordentligt
så kan man nästan
glömma bort
att det en gång
hade ett namn
Om man bara
låter köttet puttra
ordentligt
Sakta
På spisen
Tillräckligt länge
Så kan man nästan
glömma bort
att det en gång
skuttade runt
på golvet
Om man bara
dukar riktigt fint
på bordet
med glas på fot
brutna serveter
och de där dyra tallrikarna
Så kan man nästan
glömma bort
när man stoppar köttet i mun
och känner
hur gott det är
Hur sött det en gång var
när fortfarande
kunde rynka på nosen
och se så där lustig
ut