Josu och Amira hade länge sett hur fallna regnlöv alltid fick en ny glans i höstens torka. De kunde inte simma längre innan de sjönk. På djupet i alla famntags bländande baksida, fann de inte något mera och släppte taget om din arm   och så...

Vid min sista utandning

Som en suck av fallande tankar
om bilder som försvinner i mörkret
av ögons oskuldsfulla glans
Andas in denna
evighetsglömda glädjesorg

Så sakta och fridfullt du flöt med strömmen, då rosen stannade i din hand. Det var bara stjärnorna som såg den långsamt flyta upp till ytan, där vågorna så vaggade den till sömns.

gungande som
doftande som
du min vän som du är   som
lindrande tystnad här   som

Somnar så stilla
stilla min vän