Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

En höstdag

Vinden blåser.
Det virvlar till i en lövklädd trädgren.
Sakta tappar de gula löven fästet från grenen och faller
ner till den kalla, hårda marken.
Löven bildar ett tjockt, grannt täcke på jorden.
Mörka, hotfulla moln sveper över den ljusblå himlen.
Små, glasklara regndroppar rör vid min högra axel.
Jag känner allt fler regndroppar.
Snart öser regnet ner.
Jag snurrar runt, runt, runt
tills jag faller ner i en enorm lövhög.
Löven flyger omkring mig som ett stort moln.
Jag skrattar.
Hösten är äntligen kommen.




Fri vers av Umbrella
Läst 627 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2007-07-31 17:29



Bookmark and Share


    Issand.
skön dikt :)
2007-09-19

  Skosnöret
Intressant uppmalning. Kanslan ar definitvt formedlad och jag undrar bara om din korthet i meningarna ar avsikligt? For det ar valdigt vacker med den enkelheten da det inte behovs en novell for att beskriva hosten. Jag vill ge dig en applad for du ar ny har och for att du dansar i regn och alskar hosten. Da ar vi tva! Haha! Sa snalla sluta aldrig dansa i regn!
2007-08-13

    Hekate
Jag tycker den här texten är bra, känns ganska \"lugn\" om man säger så, inte så mycket tragik och kärlek och sånt, utan bara..typ glädje. Rätt enkel och så, och får allting att verka så lätt och livet lite mindre komplicerat. Sveper borde stavas med e tror jag (inte 100 på det)
2007-07-31
  > Nästa text
< Föregående

Umbrella