|
disco, apparat
vaken nära madrasserat rum inga betänkligheter bara köra på rätt in i diagnosen väntan är aldrig längre än här i väntrummet tysta, förbipasserande vi är inget annat än den kod som förkunnar 740304-1600 du är född du ska dö vi är rätt ensamma när ensamhet straffas bort, bara bort sjukdomen lyder lyder aldrig dig själv kanske är det hjärtat eller möjligen hjärnan som träffas så exakt med ondska vi liksom fylls upp av dålig kärlek och svåra andetag vi syr korsstygn alltid denna syslöjd man får inte klippa mitt i tyget det ska räcka till alla i den kommunala rättegången vi lämnar tydliga spår för att bli funna på någon spraydatematchmakingsite någonstans börjar vi ljuga lagom för att få älska fult och knulla vackert det finns en själ som inte finns ett mörker som bärs på bår in i dessa stora lagerlokaler kroppar läggs på rullbandet och hämtas av eviga truckar ställs in i höga pallställ prydligt sorterade efter dags datum sekunder in på detta nya finns ännu inget tystnaden bryts endast svagt av det eldrivna surret det låter lite högre när truckgafflarna höjs och en sextonårig flicka placeras ovanför min nittiotreåriga farmor tiden är inte tillräcklig vi är i ständig förruttnelse nere i tombolan finns ingen demokrati tysta står vi jämnför utroparens nummer med vår egen lott jag vet inte hur mycket blod jag tappats på hur mycket jag gett och för den delen fått det är med ett svagt äckel jag flyter runt i era kroppar och ni i mig jag håller dessa händer i luften beredd att ge mig jag vill ju ändå leva så länge jag kan det finns en spänning i nästa fotbolls:vm i att se hur usa kommer invadera hela världen för att upprätt hålla sin existens utöver allt detta denna teaterflicka vi lär varandra att stå ut, att älska bara fortsätta i dessa väderstreck norrut, söderut, vidare dåtid, (runt tjugohundra, ni vet, inget är exakt) jag var mig själv precis som nu min egen vän i det nämnda rummet inget skärp inga tillhyggen inte ens skor allt annat fick bäras med in men inget skulle få bäras med ut igen ni får inget mer veta men jag klarade testet dödsborgarmärket är numera mitt slagen ren i ständig rörelse på väg mot ingenstans mitt i den höga musiken föds den åttonde dagen och gud glöms på något sätt alltid i denna sköra disco, apparat.
Fri vers
av
Christer Eriksson
Läst 1766 gånger
och
applåderad av 27 personer
Publicerad 2007-08-06 00:03
|
|
katt.inc
Jag har suttit och funderat ett bra tag nu på vad jag ska skriva här och jag vet fortfarande inte. Jag har läst dina dikter och jag är ärligt talat mållös, dina ord går rakt in i mig, raka enkla ord som berör, nej inte berör, utan fullkomlingt utplånar omgivningen och får mig att sugas in i ett vakum av rå, naken och vacker poesi. Konstruktiv i min kritik? Inte ett dugg. Dina dikter känns, vibrerar och lämnar spår, hur vet jag inte.
2007-09-29
|
|
|
theas
det är bra, riktigt bra. & jag vill också hitta på långa och smarta kommentarer som alla andra. men vadå jag kan inte. det var bra.
2007-09-29
|
|
|
Anna Frölander
Oh oh oh, har väntat ett bra tag nu med att skriva en kommentar på denna dikt, men nu får det vara dags trots att jag verkligen har en massa annat att göra men shit the same när poesin är så tryckande, skärande, briserande som här. Du slänger in handgranatsord i mig, meningar som pulserar och berättar allt och mer där till om mig, dig, människorna, strukturen i huden, de outtalade villkoren, frågorna för livet. Det är tur att den inte är längre än vad den är för jag andas så förbannat oregelbundet när jag läser detta och ändå vill jag inte att det ska ta slut. Det finns en lukt av förtvivlan, något onåbart över situationen, ja återigen livet, staplandet av lik, gaffeltruckar och allt blod som har getts. Och så en doft av kärlek, den får något att rusa till i mig, ja ren och skär lycka är det och denna måndag av måsten blir klarare och mera begriplig. Det tycks som att du har en vilja att liksom ringa in livet, att mejsla ut det som utmärker, skadar, får oss att fortsätta, ja ett slagsdokument, med paragrafer som väcker den som sovit, lösgör den som bundits och krossar den som inte längre tror på poesin... Det är så många rader, meningar som får mig att volta, du har allt i din hand, din känsla för ord, bilder, rytmen i mening efter mening. Plockar ut en liten del av allt det exploderande sköna:
\"tystnaden bryts endast svagt
av det eldrivna surret
det låter lite högre
när truckgafflarna höjs
och en sextonårig flicka
placeras ovanför min nittiotreåriga farmor\"
2007-09-17
|
|
|
Håkan Tendell
Det här är bland det bästa jag läst på mycket länge.
Är inte tillräckligt bra på att analysera varför. Kan bara konstatera att.
2007-09-01
|
|
|
Antropofagen
Två läsningar räcker inte här. Får vika ett hundöra.
2007-08-30
|
|
|
Maria Zena Viklund
Du lämnar oss med starka ord, där i ljuset måste vi läsa naket vackert och utlämnat, stor applåd!
2007-08-28
|
|
|
MotherBitch
fan va du skriver så klockrent förbannat BRA!!!!
2007-08-24
|
|
|
ej medlem längre
Kan ej annat än stående ovationer ge dig för detta.
Suger tag i mig som om jag bara vill stanna kvar och aldrig sluta läsa.
Inga ord, mer tankar inuti.
2007-08-16
|
|
|
Bodil Sandberg
Ödesmättat så det förslår...och fenomenalt starkt - även jag skulle vilja citera dig...\"det finns en själ som inte finns,ett mörker som bärs på bår\"....där stannade jag till en bra stund...och bara satt...du är en stor poet Christer!!!!
2007-08-14
|
|
|
Carlita
jag har inte läst så mkt av dig, men har läst dina två senaste och det jag fastnar för är ditt unika språk. dina texter är aktuella, med en dramatisk nerv som berör. jag kan läsa en rad och tro att jag vet, för att i nästa sekund tappa andan. det är mycket skickligt hur du använder orden. de flesta texter man läser öppnar sig inte omedelbart, många kräver eftertänksam läsning. disco, apparat är en sådan text. samtidigt som den fångar in mig i sin första stavelse, och med bilder som känns heltigenom äkta.
som sagt, jag har inte läst så mkt av dig, men känner att jag nog borde göra det, med risk för att bli helt jäkla uppslukad av dina texter. för du, du kan skriva!
2007-08-14
|
|
|
Mikael Lövkvist
Vilken stark läsupplevelse. Din berättarröst är djupt engagerande. Den här dikten är formligen sprängfylld med passager som berör, men avslutningen, avslutningen är både så ömtåligt skör och mäktig att det känns stort. Tack.
2007-08-13
|
|
|
baklänges
så imponerad av ambitionen och genomfördheten i dina texter. det pendlar så fritt och liftar vidare på nya associationsbanor hela tiden och känns ändå så sammanhängande. och det är en så kompakt kropp av mörker, fast ändå injicerad med nåt slags desperat surrealistiskt motsånd i varje ven.
det är mycket man kan klippa ut här, mitt i tyget, och älska vart för sig, som just syslöjdsbiten och bilden av dödens truckförare och:
det är med ett svagt äckel
jag flyter runt i era kroppar
och ni i mig
och ja dödsborgarmärket kommer verkligen perfekt där det kommer, ett tyst skratt i mörkret.
jag är inte helt såld på titeln. jag kan förstå den delvis, men den känns lite för snygg, lite för hipp, eller nåt. jag vet inte.
annars är det genialiskt, svart lysande, personligt och ett kapitel till i en bok, hoppas jag, som kommer bli jävligt bra.
2007-08-06
|
|
|
Nina V A
Fan fan nu skriver du märgen, essensen, det där som flyter inuti våra ben.
Det är också en sorts kod, likväl som våra siffror, tatuerade på våra brickor och i vår personlighet.
Identifieringen av själar – man kommer inte undan- yiipiikajej *grimas*
Det vi ÄR i samhället där koden måste vara unik o ändå följer människan strömmen, visst är det märkligt?
Här avskalar du allt och ger oss shots av verkligheten
Vi sitter o väntar hos skolsköterskan, näste man till armstick!
Rakt in bara – fick du någon reaktion? - och det är så Christer och visst blir man småkär i denna text, i detta språk
- ”liksom fylls upp
av dålig kärlek
och svåra andetag”
Du skriver vardagen så att man ler tryggt som ett jäkla fån för man trampar vatten på sin egen bakgård och vet att inga hajar lurar här…min pappa tillverkade truckar och därmed får texten än mer ett annat djup, helt orelevant men ändå - fattar du, man liksom känner sig hemma som fan!
” tiden är inte tillräcklig
vi är i ständig förruttnelse
nere i tombolan
finns ingen demokrati
tysta står vi
jämför utroparens nummer
med vår egen lott”
ja, jag måste faktiskt plocka ut stycken, peka på dem - för hur oerhört tungt dräper inte dessa rader, här står jag med min jävla lott, tombolan är ett sånt ursvenskt begrepp (varje småstads jippo med värdighet har ett tombolastånd) och måtte mitt nummer vara det rätta. Trots att jag kan håna begreppet står jag ändå där med förväntansfull min intill numret.
Som så många nämnt, dödborgarmärket så måste även jag ta upp det – det är genialt – med simborgarmärket som referens (det blir så för mig iaf)….det där jäkla märket man bara var tvungen att ta, varenda år, olika färgers trofé, det där testet man alltid MÅSTE klara omvänt till ditt dödborgarmärke blir det just – genialt!
O nu har jag varit dryg C men hur kan man annat än vilja lämna just en \"novell\" som kommentar, jag avslutar med
” vi lär varandra
att stå ut, att älska
bara fortsätta i dessa väderstreck
norrut, söderut, vidare”
så är det, tack som fan för det!
2007-08-06
|
|
|
K*
\'man får inte klippa
mitt i tyget
det ska räcka till alla\'
så jävla bra
som så många andra rader
och åh, ja de är många
och bra ..
disco kommatecken apparat
är den coolast titeln och avslutning jag läst
den sitter som ett mantra sedan igår
fan ta dig och tack
det här är som dina senare alster
även detta en resa nutid, dåtid, framtid
och allt o inget som svävar där mellan
tryckpunkterna
bara att köra på
rätt in i diagnosen
ta
dödsborgarmärket
och lära sig att tycka
om att leva
2007-08-06
|
|
|
Lena Renman
Kommentator i repris...du är mest bokmärkt i veckan, vilket inte är att förundras över! Grattis och väldigt välförtjänt
Lena
2007-08-06
|
|
|
Lena Renman
Hej igen Christer här är jag nu i din text igen och ja du en sådan litenhet man känner här när
\" vi är inget annat
än den kod som förkunnar
740304-1600
du är född
du ska dö\"
Kommer att läsa denna många många gånger här finns så mycket
Lena
2007-08-06
|
|
|
Lena Renman
Hej Christer och kära du välkommen tillbaka med detta väkskrivna guldkorn. Där fanns så många strofer som bara lysten men jag ville välja ut en och då blev det denna:
\"men jag klarade testet
dödsborgarmärket
är numera mitt\"
Dödborgarmärket, vilket fantastiskt ord för visst är det ju just så, därinne, därnere, där medvetande finns, om vi vågar vara där att detta samhället just...dödat oss..
Christer, glad du är tillbaka och vad som än hände, glad du kom igen och du är 74 det rätta året, i så fall föddes du samma år som min son. Lena
2007-08-06
|
|
|
Nästa text
Föregående
Christer Eriksson
|