Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

1998

min förtvivlan var så stum,
så färglös
så alldaglig


att jag alltid föreställde mig den som en
medelålders man i chinos och randig skjorta.

en tjänsteman i nån förvaltning kanske
som bara väntade ut mig med händerna i knät.

men en fråga kvarstod:
hur många gånger kan man önska livet ur sig
utan att ha sönder något som inte går att laga?




Fri vers av Statistiska Centralbyrån
Läst 819 gånger och applåderad av 6 personer
Utvald text
Publicerad 2007-08-03 23:43



Bookmark and Share

  Sofie Viktoria
Återkommer igen. Flera år senare. Blir fortfarande lika berörd av dina ord. Fantastiskt!
2013-06-13

  Sanchez
en högst berättigad fråga!
annars är det roande att du jämför förtvivlans alldaglighet och färglöshet med tjänstemän :)
2007-10-04

    ej medlem längre
vet inte vad att skriva.
har läst de flesta av dina texter nu och..
du är riktigt riktigt bra.
2007-09-17

  Mögelhud
Riktigt, riktigt bra skrivet. Jag älskar din liknelse, din förtvivlan som en alldaglig medelålders man. Jag måste bokmärka denna.
2007-09-10

  Död Mans Hand
du har originalitet tyck jag.
får fram känslan bra här.

klockren sista fråga, en balansakt. innan man är bortom lagning med lim eller tejp?

relaterar: jag brukar tro att min hjärna är helt stekt
av hhmm viss förtäring, men så ibland blippar det till och man kan tänka en tanke. så då tänker man genast: ge mig mer (förtäring), det kan inte va så farligt...
2007-08-20

  Sofie Viktoria
Vet inte riktigt hur jag ska kommentera men dina ord fastnade när jag läste dem. Jag gillar beskrivningen av förtvivlan och allra mest gillar jag de tre sista raderna.
Får bokmärka den här så jag kan läsa den igen.
2007-08-18
  > Nästa text
< Föregående

Statistiska Centralbyrån
Statistiska Centralbyrån