Så träffade jag dig. Lång, mörk och snygg var du, vem skulle inte falla?
Vi träffades på en fest såklart, så träffas alla par nu förtiden. Man raggar och dricker, hånglar och dricker lite till, så gjorde vi två också.
- Det är fest nästa vecka, uppe hos Ante, vi ses där va?, sa Rickard och förde undan en hårslinga från min panna. Han vinglade lite.
- Klart, sa jag och kände snart våra tungor virvla igen. Smakade öl och vodka.
Den natten gick jag lycklig hem, nästa helg skulle vi ses igen.

- Han var snygg, sa Gina och Hanna höll med. De tyckte absolut att jag skulle satsa på honom. Jag log och tittade drömmande ut genom fönstret igen, snart var det sommar. Okej, där ljög jag. Det var mars, men sommarkänslorna skrek inuti en. Skolbänken kändes instängd, men snart var klockan 2.

Ska jag komma till dig ikväll, älskling? Läste jag på smset jag nyss fått. Tur tänkte jag, jag hatade att vara hemma hos honom. Rickard var liksom snygg, och stans partyboy. Han hade väl haft alla tänkbara tjejer hemma hos sig, så jag kände mig mest som en i listan.
Men mamma gillade Rickard, så hemma hos mig var det inga problem.
Jag sprang och öppnade dörren och möttes av en puss på kinden.
- Pappa har precis tänt grillen, du vill också ha va?, frågade jag min långe bredaxlade snygging. Men visst, ölmagen började puta.
- Aa, visst. Shysst.
Vi gick in på mitt rum så länge, lyssnade på musik och snackade lite. Plötsligt hörde jag ytterdörren öppnas och två av pappas kompisar dunsa in med sina högljudda röster.
Inte ikväll tänkte jag.
- Är det Bengtsson och dom?, undrade Rickard genast.
- Mm.
- Då får vi ju gå ut till dom.
Klart vi måste, dom bjuder ju på öl tänkte jag.
Min grillade lax var god, mitt glas vatten också. Männen drack öl, det hör ju till. Pappa älskar dessutom att bjuda, det har han alltid gjort. Så Rickard satt och svepte öl efter öl och lät bara dummare och dummare.
- Ööh du Bengtsson, kom du ihåg när vi jobbade ihop?, sa Rickard berusat och tog Bengtsson på axlen. Jag såg på Bengtsson att han tyckte min pojkvän började bli lite jobbig.
- Rickard, du ska nog inte dricka mer nu, sa jag och gav honom en bedjande blick.
- Japp, nu gör du som flickvännen säger, sa Bengtsson och drog undan Rickards öl.
- Jaha.. Visst. Han reste på sig och gick in. Jag tänkte att han bara skulle gå på toaletten, men jag fattade att han blev sur. Ölen var ju allt för honom, det hade jag redan fattat för länge sen.
Det gick ett bra tag, han kom inte igen, så jag gick in i huset och ropade efter honom.
- Jag tror han gick, sa mamma och stack fram huvudet från köket.
Jag kände att pulsen steg medan jag tog på mig ytterskorna och gav mig ut i den ganska varma sommarkvällen, det var maj.
Jag såg Rickard traska längs backen med sin väska, han såg arg ut.
- Rickard för fan, stanna, skrek jag och sprang ikapp honom. Han var blodig och ledsen.
- Du My, en sak måste du ha jävligt klart för dig, sa han och tittade på mig med seriösa ögon. Jag väntade lugnt.
- Om du ska vara ihop med mig måste du acceptera att jag dricker, okej? Jag vill det, jag gillar det, okej?
Jag var ung och oerfaren, jag sa att det var Okej och så gick vi hem igen. Det gör väl inget han dricker, eller?

En månad senare tog det slut, han fyllde 18 och festade och söp en vecka i streck. Han skyllde på att när man fyller 18 blir det så. Man dricker och skiter i allt annat, han sket i mig i alla fall.
Det gjorde ont i början, jag har även lätt för att gråta. Tårarna rann och mamma försökte trösta mig, kompisarna också. Det gjorde ont, men sen gick det över. Nu visste jag vad jag inte ville ha hos en kille.

- Vi drar in till stan!, sa jag impulsivt i den tysta stämningen. Nu var det Juli och varmt ute i natten.
- Klockan är 11, My?, sa Linnea och Hanna.
- Ja och? Vi åker in lite snabbt, det kan bli kul. Vi tar en flaska med oss, jag bjuder. Det lät plötligt mycket roligare tyckte dem, så vi stack in.
- Tjena tjejer. En kille kom fram och började prata med oss. Han var inte snygg som Rickard, men han var söt tyckte jag. Mina kompisar tyckte nog inte detsamma.
Vi hängde med honom och hans kompisar den kvällen, han var full, men jag tänkte inte så mycket på det.
Det var en kul kväll, vi gjorde inget, bara pratade och dansade bugg i en park. Han var trevlig och jag fick hans nummer.

Det jag nu ska berätta är lite konstigt, tycker jag i alla fall. Han hette Andreas, han jag träffade i stan. Vi började umgås några dagar efter vi mötts, han visade sig vara flera år äldre än jag. Men han var otroligt trevlig, omtänksam och bra att prata med.
Jag kom honom riktigt nära, jag har aldrig känt så för någon innan, han kände detsamma. Han tyckte jag var fin och underbar, jag tyckte detsamma.
Jag tänkte inte på första gången vi träffades, att han var full. Det visade sig några gånger att han gillade att vara full, och slåss och sådant. Jag förlät honom varje gång, och han sa också att han skulle bättra sig.
Nu sitter jag ensam på mitt rum och skriver detta. Andreas är full och odräglig nånstans, när jag ringde innan lät han hög.
Hur kan man möta två olika människor, och så visar det sig att dom har samma problem? Alkohol.
Varför dras man ner i sådan skit? Jag älskar verkligen Andreas, men det gör så ont. Ont att se den man älskar dö en smula. Bli ett monster.
Jag grät och sprang ifrån honom, jag ville inte se. Jag ville inte se när min älskade fina Andreas satt där i soffan och blev full.

Jag har så ont i magen, för jag saknar honom. Min vanliga nyktra Andreas, vart tog han vägen?