Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Julia, min stjärna.

Julia, jag är rädd
jag har inte sett dig på flera år nu
och jag tror inte att jag kan minnas längre
men jag minns att ditt hår lekte i vinden
när du gungade som ett barn om våren
jag minns att du andades

du var så ung och oförstörd
men jag har hört om dig
om dina armar, vad har du gjort med livet?
varför tar du inte hand om dina dagar,
varför sliter du upp dina sår och strör salt?
jag minns att du brukade le

Julia, jag är rädd
du var allt jag ville vara
men jag har fått veta att du har gått sönder nu
ditt förflutna hann ikapp dig
och du ligger mot asfalten i bitar
jag minns att du kunde skina

du var så vacker när du låg bland vitsipporna
men jag har hört annat nu
jag har hört att du köpte vingar för pengarna
jag har hört om pengarna, vad gör du med ditt liv?
har du gett upp striden käraste syster,
har du slutat tro på kärlekens värme?
jag minns att du gjorde piruetter

Julia, jag är rädd
du var ju alltid först i mål
vad har hänt med dina ben, hur blev de så tunna?
när slutade du äta, när bestämde du dig för djupet?
syster, hör du mig?
du måste lyssna
jag minns att du kunde vissla

jag minns att du letade stjärnor
men glöm inte;
det är du som är stjärnan




Fri vers av Linda A
Läst 443 gånger
Publicerad 2007-08-05 13:43



Bookmark and Share


    månblind
Jättefin! Jag vet inte om det är för att det är kallt i rummet jag sitter i eller för att texten är så bra, men jag rös.
2008-06-26

    eva m h
Tycker om!
2007-08-15
  > Nästa text
< Föregående

Linda A
Linda A