Vandrar genom tysta rum

i tomhetens hus

~det som en gång var hemma~

Kikar in i varenda rum 

där varje hörn

har sin egen historia

Tar en stund

Låter allt sjunka in

Ingen anledning finns

att blicka tillbaka

~någonsin~

Det som var

hör gårdagen till

Inget i minnet värt

att hålla kvar

Når hallen

tar tyst på mig mina skor

Känner så

hur kedjan lossnar

från bojan kring min vrist

Vet att när jag går

ut genom denna dörr

Blir aldrig något mer

som förr

Det blir så mycket bättre