Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Kåseri


C-3PO + ordningsvakt = Ålfiske + 4 timmar/ lycka = Kolli


Jaha, inte nog med att solen passar på att visa sig så där ”bikinivänligt” precis nu när man med relativt gott samvete lagt på sig sina ofrivilligt obligatoriska fem semesterkilon. Nu har jag fått nackspärr också. Så om det inte var tillräckligt illa innan när jag korvade mig in i den gräsliga \"ångest skruden\" ,även kallad bikini, så ska jag tydligen nu behöva göra det med både övervikt och med en säregen gångstil som förmodligen kommer att få små barn att tro att jag försöker mig på att framföra någon form av misslyckad, halvnaken robotdans där mitt på stranden. Ja, ja, barnen kanske inte kommer att dra robotdans paralleller, men småbarnföräldrarna än minst lika jävliga dom (snattar barnvagnarna fulla på Ica och allt!). De kommer väl mer än gärna starta ring och slunga in mig i mitten bara för att få sin nostalgiska ”back to the 80`s” disco tripp.

Men jag är ju visserligen norrlänning, jag klagar ju int´ i onödan. Efter att nätt och jämnt ha överlevt ett tio timmars arbetspass med denna åkomma så försäkrade mig dock en av våra vakter på jobbet övertygande att han minsann skulle fixa min lilla låsning, varpå han hivar ihop några barbord och ber mig lägga mig däröver platt på mage. Särskilt platt vet jag inte om det blev på grund av semesterkilona, men de verkade tillfälligt ha gömt sig bland höftpartierna för jag rullade i alla fall inte av bordet. Min ordningsvakt/ självutnämnda ryggfixare ber mig så ta ett djuuupt andetag och sedan andas ut ordentligt. Lydigt gjorde jag som befalldes och plötsligt så gick min rygg av med ett ”snäppsnäppsnäpp - BRAAAAK”!! Jag tycker mig minnas att jag skriade som en gris. Samtidigt hann min privata kotkrossare manövrera runt mig på de flisor av skelett jag hade kvar för att sedan ta ett ordentligt tag om mitt huvud och efter ytterligare en utandning så ”rrriiitchknskknak” så var även nacken avbruten. Eftersom han fortfarande såg livstecken på denna vrålande, överviktiga, kadaverhög så vred han, för säkerhets skull, huvudet åt den andra sidan för att slita av det sista av sammanhang i min eländiga fysik. Jag hann snabbt tänka på att det ändå var en hastig död och att det ironiskt nog inte var en av alla gånger jag supit så jag hamnat under barbordet som kom att bli min död, utan istället det enda tillfället i livet jag nyktert lägger mig ett, helt otippat!

Märkligt nog så överlevde jag, och inte bara det, jag var återställd, helad, frisk som en lärka! Jag var nära att kyssa min välgörare men mig kropp påminde mig snabbt om den smärta han faktiskt utsatt mig för så jag bestämde mig för att hata honom ett litet tag till i smyg istället. Under fyra timmar, så hoppade jag ”hoppsansteg” från mitt arbete till det nattliga ålfisket som jag med glädje kunde ta mig an eftersom jag förmodligen hade blodsband med de böjliga ålarna. Hjulandes hemåt vid tolvtiden så bar jag med glädje min 6 åring på ryggen och pladdrade okontrollerat om denna nackspärrs Jesus som hade pusslat ihop mig med, vad som då tycktes vara, gudabenådade händer.

Därefter hände något.

Efter en halvtimma i hemmets lugna vrå fann jag plötsligt mig själv sitta tjutandes i fåtöljen med fem tröjor hårt lindade runt min nyss så hela nacke och något överdoserad av värktabletter. Jag började så smått ångra alla de små tack kort jag i min fantasi skrivit till min frälsare och funderade nu istället på om samme man inte nu råkat ställa till med något riktigt illa. Alltså riktigt, riktig hypokondri illa…

Tidigare på kvällen hade jag planerat hur jag, tidigt på morgonen därefter, spänstig och alldeles nackspärrsfri skulle ha studsat upp för att bjuda min sambo på en påse hemlagade bullar, istället bjöd jag min sambo på synen av mig sittande likt en påse bullar i fåtöljen vid gryningen. Vilket jag kan avslöja inte var riktigt lika uppskattat.

Men, Inget ont som inte har något gott med sig, så kan jag ju nu, med gott samvete, ägna några extra dagar åt rehabilitering och uppassning lagom tills solen slutar skina och jag faktiskt kan skylla min bleka kroppskulör på något så hett som övervåld av krogvakt!




Prosa (Novell) av Lovisa
Läst 597 gånger och applåderad av 9 personer
Publicerad 2007-08-06 01:38



Bookmark and Share


  She
Misstänker att vakten är från skåne? Äsch Jenny, vi ger tillbaka skåne till danmark istället! =)
2007-08-13

  Hans w-art Westlund VIP
älskar dina vardagshistorier
2007-08-12

  Lilla My* VIP
Leende försvinner man med nosen i din härliga skrivelse;)...inget vackert slut:)...men gott nog att slippa gå i bikini o någon annan att skylla den vita färgen på!
2007-08-06

    Maria Malm VIP
Vilken berättelse. Rolig läsning om ett ont gissel. Hoppas nackspärren har försvunnit.
2007-08-06
  > Nästa text
< Föregående

Lovisa
Lovisa