Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Svek

Min själ törstar.

Mina känslor påminner mig ständigt.
De lockar fram hoppet,
smeker fram längtan
och får mig att drömma.

När jag väl står där,
Uppfylld av hopp, drömmar och längtan efter en möjlig framtid,
Lämnas jag utan förvarning, ensam, tom och utblottad.
Fattig och alldeles håglös.
Sviken endast av mig själv,
Med tvånget att själv svika.

Det som är jag är lika flyktigt som vinden.

Hur ska jag kunna lita på andra,
Våga låta dem komma nära,
när jag inte ens kan lita på mig själv?




Fri vers av Annelicious
Läst 307 gånger
Publicerad 2007-08-11 07:50



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Annelicious
Annelicious