Nu skulle jag ha
läst en underbart
vacker kärleksdikt
för dig
skriven av en
ung
för oss
okänd
kvinna

Du skulle
tittat på mig
med din varmblå
blick
som levde
så
förunderligt
i
mig

Nu lutar
du dig
tillbaks
sluter
ögonen
lyssnar
och säger
- läs en gång till -
och
jag säger
- dikten heter Guldhjärta -
du hoppar till
skrattar och
säger
- som jag kallar dig -

Vi mys-ler
och jag
läser dikten
två gånger
till och ser
att det
rycker
runt dina ögon
tills
våra tårar
möts
som alltid, alltid

Du ser
på mig
med din
havsblå
blick
vi ser
på varandra
bak tårars nätverk
som
gömmer
den
outgrundliga
förtvivlan
av
vetskapen
om
svärdet
som alltid
hängde
över oss.....

Dina havsblå
ögon
din kloka
varma
blick
följer mig
ständigt
och
utgör
sällskapet
i
min
kärlekssorg
som
förefaller
evig