I

Jag sitter på en toalett/ De kritvita väggarna bländar mig/ Det här kan vara en början/ Jag ser mig själv i en film/ Den handlar om en mamma som super ihjäl sig och hur hennes barn blir lämnade ensamma/ Jag är det äldsta syskonet/ Jag måste ta hand om de yngre syskonen/ Jag gråter hela tiden i filmen/ Jag röker och lär mina syskon hur man gör/ Det yngsta syskonet börjar spy mitt på golvet/ Jag torkar mig långsamt/

En kort man i tajt träningsoverall kastar sig på mig/ Hans underläpp hänger/ Han luktar starkt av kiss/ Jag tänker att det här bara är en lång och obehaglig dröm/ Jag tänker att jorden helt plötsligt stannar upp som när man sover/ Jag tänker att allt blir vitt och kallt och att alla människor stelnar till i deras sista och alldeles sista rörelse/

Kostymklädda män slänger hårda blickar på mig/ Jag vet inte vad jag gör för fel/ Det ligger en dov känsla och dallrar i luften/ Den tar sig in i mina näsborrar och den känns som små små myror/ Det sticker, kliar och kryper mig till ett stillsamt vansinne/ Kostymklädda män slänger sina portföljer fram och tillbaka/ Om det här är en ond dröm/ Om det här kan vara en början/ Jag behöver vakna/ Behöver frukost och dagstidning/

Klockorna visar 14.50 någonting / Ingenting är sig likt längre/ Stationen kryllar av sot och damm/ Under skjortorna och klänningarna vilar tunga bördor/ Vilar en mjuk hud som gömmer sig för omvärlden/ Jag vill vara den mjuka huden/

Tågen har gått nu/ Det här måste vara något slags slut/ Jag bär på en hård och kantig klump längst ner i min mage/ Det känns som en sten under min hand/ Jag sätter mig ner på en bänk/ Jag föreställer mig att den hårda klumpen är ett dött djur/ Jag ser mig själv på en bår under skalpeller och knivar i händer på långa läkare/ De tar sakta ut det blodiga, döda djuret ur min öppnade mage/ Jag ser mig själv på tidningarnas förstasidor/ Jag blir stolt och berömd/ Alla tycker att jag är stor som gick runt med ett dött djur i magen/ Jag spyr mig själv till döds av äckel i min egen lägenhet/

Staden öppnar inte upp sig som en stor famn/ Jag måste knuffa och tränga mig in i den/ Det gör ont i hela kroppen/ Det luktar mossigt och grönt/ Jag tror att det är sommar/ Det måste vara sommar/ Tjejer går lättklädda och killar glor/ Pensionärer går sakta förbi och tittar rakt ner i marken/ Deras käppar är som långa känselspröt/ Jag önskar att jag var en smal tjej/ Jag önskar att unga, solbrända killar kollade på mig/ Jag skulle vara lycklig/ Den här staden blinkar och rycker/ Den här staden står aldrig stilla fast människorna, insekterna och växterna gör det/

Första klunken öl är som en gnistrande låga i munnen/ Mina ögon tåras och jag är på väg att nysa men hindrar mig i sista stund/ Stämningen runt omkring mig är mycket tryckt/ Om alla pratade med alla/ Det skulle vara en början/ Ingen skillnad på dårar och vanliga dödliga/ Sedan slår klockan ytterligare en gång och folk försvinner sakta, mycket sakta bort ifrån eller närmre in/ In i varandra/

En stad/ Är en stad/ Är en stad/ Höghus och gränder att gå vilse i/ Jag försöker gå vilse nu/ Jag röker en cigg och jag sätter mig ner och där går jag allra längst in i min hjärna/ Jag ser den som en stor klump av vita binnikemaskar/ Där luktar mögel och antikt/ Jag ser den som en stor elakartad tumör/ Där finns inga utvägar/ Alla går plötsligt förbi mig/ Alla ser oförskämt glada ut/ Jag släcker min cigarett på en alldeles nymålad vägg/

På en lika bländade toalett nu/ Lukten en blandning mellan kiss och gammal intorkad spya/ Någon vill in och knackar på dörren/ Människor vill in/ I spegeln är jag ett djur/ Ett stort, hårigt och förfärligt fult djur/ Pälsen sticker och stinker/ Mina insjunkna ögon skelar åt varsitt förbannat håll/ Det här är/ Är det här/ Jag stapplar ut genom dörren/ Den långa kön backar/ Jag ville aldrig/

Människor överallt pratar med varandra om varandra/ Människor pratar med väldigt rädda röster/ Mörkret har kastat sig över staden och en väldigt full gubbe snubblar på sina egna fötter/ Jag skrattar utan att ha en aning om varför/ Jag slutar inte ens när jag går ensam genom den hektiskt blinkande staden/

Det står ett tåg en meter framför mina fötter/ Jag vet att jag ska kliva på/ Det är allt jag vet/ Det knastrar och knakar från spåret/ Jag andas en luft som stirrar mig rakt i ögonen/ Kemikalierna hopar sig i mina näsborrar/ Inuti spränger mina organ/ Inuti släpps alla tyglar/ Det knallröda sätet gnistrar av blixtrande elektricitet/ En konduktör gäspar stort/ Jag kollar in i hans mun och det blir alldeles alldeles svart/ Mitt hår spretar åt alla håll/ Det finns nu bara en framrusande elektricitet och jag/

En lerig stig och jag konstaterar/ Så många människor har trampat precis här/ I detta mitt fotspår/ Jag tror plötsligt att jag älskar alla och att alla vill mig väl/ Jag tänker att mänskligheten är en stor rosenkrans/ Jag tänker att mänskligheten är något att stolt bära på sitt huvud/ Jag böjer mig nu för mänskligheten/ Lera letar sig in genom de små hålen i skorna/