jag går påvägen hem ifrån min lycka min ända och sanna kärlek. vi har haft en trevlig dag och kl är väl lite över midnatt. och alldeles tyst.
jag vandrar den bestämda rundan hemåt. och plötsligt lägger jag märke till hur tyst allting är. precis som om allt sover. eller som om hela världen stannat upp för o ge mig dess uppmärksamhet.
ingen annan är ute och går. ingen annan än alla katter som ser så kära ut. och som dock ger mig så skrämda blickar. precis som de säger: vad gör du här?!! försvinn!! du har inte hemma här o nu!!
och förståss alla igelkottar som skyndar sig över vägen och som ger mig en lika ovälkommen blick.

plötsligt inser jag att jag inte hör hemma här. jag borde inte vara här. åtmindstone inte nu. jag är inne på någon annans revir och härgar, och jag känner mig flitigt iaktagen av nån. men jag är helt klart deras fiende. men dock så hotfull och kraftfull att de inte vågar ge sig på mig o ha mig därifrån

Ty jag vandrar i nattens herravällde. som tillhör katterna och igelkottarna.
jag är här inte välkommen och är inne på deras revir. de respekterar vårat revir om dagen och jag respekterar deras om natten.

men ändå vandrar jag samma väg hem. genom mörkret, trotts blickar och iaktagelse och utan tanke på att jag vandrar på deras mark.