varje gång hon slänger
en blick på något
plötsligt intressant
i bakgrunden,
dör någon i vägen
varje gång hon tar
tillbaks sina ögon
och rullar in dem
bakom ögonlocken,
försvinner en människa,
spårlöst
hon blinkar
och säger det
finns ingen
helhetskänsla
med det här livet
och det är bra,
för det är när man
sitter ihop man
börjar dö
när man känner sig
sammanfattad
det kommer cancer
och jag tänker att
jag skulle bara,
utan egentlig anledning,
ta tag i ditt huvud,
ditt fantastiska,
och hålla det,
en sekund för länge,
och sen släppa det,
och vända mig om,
och hoppas på att
bli förföljd