vi kan vara
allt det som vi aldrig varit
och vi kan göra
allt det som vi aldrig gjort
vi behöver bara
samla kraft och hitta mod

för visst har vi en önskan
en djup härlig dröm
visst vill vi så mycket
men vi står bara still

och jag väntar på att jag ska ta steget
att jag ska släppa fotfästet och gå
men jag gör det ju aldrig
jag undrar vad det är som är så svårt

det är tryggt att åka samma buss
ta morgonritualerna i samma ordning
och prata med samma människor
att göra precis så som man brukar
varje dag

men är trygghet bättre än förnyelse
eller är det bara som vi verkar tro?
finns det något djupare med livet
eller är det såhär jag ska leva och gro?

vi kan ta ett steg åt sidan
man behöver inte alltid gå rakt
ta en omväg ibland och finn
att livet kan vara något helt annat