Allt jag säger är så fel,
inget är av relevans.
Du lyssnar inte, vägrar se,
behåller din distans.

Förklarar hur dum jag är,
att jag är en idiot.
Då allt jag sagt är sinnesjukt,
att det inte finns bot.

I nästa stund är allt perfekt,
vi kan kalla det: tipptopp.
Men ur denna grop av självförakt,
kommer jag inte opp.

För i mitt grönsaksland, där
allt stod på rad.
Rörde någon till och satte
upp en bostad.

Någonstans bland mina grödor,
finns en som gör plats och har
förtur.
Långt därinne bland sallat och tomat,
rumsrerar och myser ett
skadedjur.