allt jag rör vid blir till aska, sa du

eldhärjade skogsområden
och dina läppar i solnedgången
hur skogsbranden väjde undan
inför synen av din röda horisont
dina brinnande ögon i mörkret
mina fingertoppar förkolnade
vid kontakten med din heta hjässa

brännmärkta ögonblick
och hur jag försökte varna dig
med mina signaler om eld
hur dina lågor skänkte mig hopp
och den sol som lyste
gav inga råd om balsam för svedan
men tändstickorna tog slut
och ur elden kom askan
som spreds i vinden

det finns inget renare än aska, sa jag