Just när ja släppt mitt fokus
Fann du mig där
På en bänk av trä

Vi har varit så nära varandras kroppar
i vårt kvarter
Fast så långt ifrån vetskapen

Var försiktig med mig
Vågar jag säga det utan att göra dig rädd?

Du liknar det jag inte ska ha
Är du den som skulle korsa min väg
som spådamen såg i korten?

Du liknar mig i min förvirring
Är du lika rädd?

Jag har redan alla svar
Du är inte nära när du inte är i elektrisk kontakt mot mitt skinn

Vägen låter oss längta
Snälla ge mig lite av det ja så mycket törstar av
Att få känna ditt begär även när vi är mer än millimeter från varann

Annars måste jag tyvärr gå

Mitt sköra jag vill ha mer än denna passion kommer att bidra med
till mitt skrin av sårade känslor

Varför alltid se slutet innan det ens har börjat
Får inte låta det förgångna sätta spår i mitt nu

Men om man läser rätt då
Om jag ser samma spår i snön som mina tidigare blodiga vintrar

Bevisa för mig att jag har fel
Snälla ge mig dina blå
Våga titta i mina
Våga släpp in mig längre i ditt ytliga skakiga nervösa alltför vanliga ego

Rädd
Alla är rädda
Vad är vi rädda för
Tillit

Annars måste jag gå