Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Den vita dimman<br> Hos psykolog Christer Svartengren Maria ungdomspool.


Sadistiska antipsykiatri psykologer och homosexuella läkare!

Den vita dimman
Denna novell är tillägnad dom som föll offer för antipsykiatrin på 70-80-talet!
70-80-tals -terapi. En gång i veckan.
Kan detta betraktas som ett manus?
Varning denna berättelse kan sluta hur som helst.


Socialistiska psykologer och homosexuella läkare! Läs denna novell om ni törs!

Det svävar en vit dimma över mig och en svart över psykologen!

Jag dricker två flaskor vin och lägger mig på gatan, två poliser tar mig till Maria ungdomspoloklinik.
Allt har jag planerat i förväg som ett rop på hjälp, som jag bittert fått ångra.

Terapitid 1

Jag sitter hos psykologen en flintskallig man i 30 års åldern med stort skägg som röker en cigarett, och vi befinner oss på Maria pol ungdom för missbrukare. Jag själmedicinerar med alkohol mot mina symtom.
Han sitter tyst tills jag börjar prata vilket jag tycker är ytterst obehagligt.

- Jag är så frånvarande och trött samt stel, säger jag.
- Jag kan inte bedöma avstånd och tid, när jag går över en gata tar det en evighet men sedan när jag gått över den känns det som en sekund. Jag stirrar på folk utan att vilja det och det blir som en vit dimma som kommer över mig.

Han lyssnar och säger ingenting!

Terapitid 2

Jag säger till honom:
- Ska du inte fråga hur jag mår?
- Hur mår du? frågar han då.
- Jag är så trött och frånvarande det kommer liksom en dimma över mig.
- Det kan man läsa i pannan på dig svarar han och blåser cigarettröken i ansiktet på mig.
- När ska du börja prata om din barndom? frågar han sen.

- Det svävar ett vit och ett svart moln över oss som två dimfigurer.
- Jasså, säger du det. Ja du har en livlig fantasi du, svarar han.
- Vilka är det som ligger inlagda här?
- Det är en samling strulputtar som vi ska skicka på ett behandlingshem där dom får arbeta så att dom får veta hut och blir goda samhällsmedborgare, men det är inte aktuellt för dig!
- Men kan dom inte vara psykiskt störda då, någon psykisk sjukdom?
-Nej det är föräldrarna och lärarna i skolan som förstört dom. Det är dags att barnen får makten över föräldrarna och lärarna eftersom dom är förtryckare.
- Som i Kina menar du?
- Ja just det, en kulturrevolution, svarar han.

Terapitid 3

- Berätta om din barndom, säger han.
- Jag är trött på att höra om dina symtom, fortsätter han sedan.
- Hur lång tid tar det att bli frisk?, kommer det från mig.
- Ja det tar 8 år, svarar han.
- Och om jag inte blir bra?
- Då tar vi 8 år igen och igen tills du blir bra
- Hela livet? frågar jag.
- Ja, hela livet om det så behövs, svarar han då.
- Jag blev misshandlad som barn, men varför blev inte min syster sjuk då?
- Du är inte sjuk du är frisk, du mår allmänt dåligt bara.

Han fortsätter och berättar för mig hur min syster blev misshandlad på ett annat sätt. Hon blev mindre slagen, jag blev enligt honom, ordentligt nedtryckt i skorna under min barndom och därför mår jag dåligt. Han sa även att nu när jag börjar att prata om barndomen kommer jag att bli frisk.

- Men vad lider jag av? Ska jag inte ha en diagnos, behandling och journalföring?
- Jag är socialist och anser att sådant är av ondo, svarar han då.
- Men varför blir jag bra av att cykla och är symptomfri ibland?
- Det beror på att din ångest försvinner, svarar psykologen.
- Men det känns som en förändring i hjärnan har hänt, kan inte en hjärnforskare eller psykiatriker hjälpa mig?
- Diagnoser, behandlig och journaler är ett sätt av samhället att stämpla dig! Vill du bli det?
- Ja så att jag slipper lida, säger jag.
- Aldrig i livet jag går med på det, nu sätter vi igång och pratar om din barndom.




Terapitid 4

- Vad ska jag göra för att bli frisk?
- Börja jobba, svara han.
- Men dom klagar på posten att jag gör mer fel än hela postpersonalen gör.
- Dom ställer för stora krav på dig.
- Ska dom göra mitt jobb då, dom måste ju också gå hem till sitt.
- Ja, dom ska göra ditt jobb.
- Men dom hotar med att sparka mig, innan jag fick dom här symtomen klarade jag jobbet galant.
- Dom ställer för stora krav på dig, säger han.

Terapitid 5

- När jag dricker försvinner mina symtom dagen efter och då funkar jobbet.
- Drick ditt vin då huvudsaken är att jag får reda på din barndom.
- Finns det ingen medicin som tar bort symtomen?
- Nej, svarar han, vi pratar om din barndom.
- Men nu orkar jag inte längre, hjälp mig till psykakuten så att jag får reda på vad jag lider av.
- Vad ska du med en säng till?
- Men jag klarar inte av att jobba, svarar jag!
- Skäll ut din mor och dina arbetskamrater, det är dom det är fel på.

Han fortsätter:
-Jag anser att dina symtom är psykogena och att du har samlat en massa ilska och besvikelse över båda dina föräldrar. Denna ilska skrämmer dig och du orkar inte bli medveten om den. Du tränger ned den i det undermedvetna.
- Men jag har ju ingen ilska mot mina päron och jag har bara en medveten besvikelse över hur det blev som det blev.
- Jag tycker synd om mina föräldrar och jag är inte arg på dom längre.
- I helvete heller! Du har aggressioner mot dom, nu är det jag som bestämmer över dina känslor.
- Kan jag lida av en ärftlig sjukdom?
- Nej, det är uppväxten, svarar han.
- Ja men den vita dimman säger att jag måste jobba med symtomen och få en diagnos!
- Nu blir det som jag har sagt!

Terapitid 6

- Nu har jag gjort som du sa; skällt ut min mor och arbetskamrater!
- Vad hände? frågade han.
- Min mor bröt ihop och jag har mist jobbet. Men jag mår fortfarande lika dåligt.
- Det måste få ta tid, svarar psykologen.
- Men nu har jag ingen inkomst och socialen tycker jag är frisk.
- Ja då får du väl bli uteliggare, svarar han.
- Men jag kan ju brygga vin och sälja så jag får betalt till hyran åtminstone.
- Ja gör det då, svarar han sarkastiskt.
- Hur bor du? frågar jag honom.
- Jag bor på en lantgård med travhästar som jag äger.
- Men är inte du kapitalist då?
- Nej min lantgård och mina hästar är socialistiska.

Terapitid 7

- Jag vill träffa en läkare här på Maria pol.
- Det ska jag ordna.

Jag får träffa en läkare som har tittat i mina journaler och skakar på huvudet.

- Jag tror du behöver halvt sjukbidrag och en psykiatriker, säger läkaren.

Jag går tillbaka till rummet där psykologen befinner sig och meddelar detta.

- Va? Ska han ge dig sjukbidrag och en remiss till psykiatriker, aldrig i livet jag går med på det. Det ska jag sätta stopp för, säger han.

Fruktansvärt upprörd lämnar han rummet och skäller ut läkaren.

- Den där liraren jobbar både på psykakuten och här. Han är för diagnoser, behandling och journaler. Akta dig för honom han är farlig. Vi har länge velat bli av med den där pajasen, avslutar han.
- Men han sade till mig att många har dött här när dom inte fått vård.
- Skitsnack, svarar min psykolog.


Terapitid 8

- Vad är det för fel på mig?
- Du är frisk, inte sjuk, svarar han. Börja jobba! Du är lat ryck upp dig!
- Jag har träffat en tjej som inte orkar med min frånvaro.
- Det förstår jag, du har ingen egen vilja och kan inte säga ifrån.
- Du ser en mor i din flickvän, fortsätter han på ett freudianskt analytiskt vis.
- Jag orkar inget på min fritid, säger jag.
- Ja men du vill säkert inte ha någon fritid, svarar han då.
- Du måste förstå att det finns inga psykiska sjukdomar, du mår dåligt av din barndom.
- Vad tycker du om KBT-terapi? frågar jag.
- Vad är det för något? frågar han.
- Jo men den vita dimman som kan se in i framtiden säger att det är bra.

Terapitid 9

- Jag gick till distriktsläkaren och fick Temesta mot mina symtom samt en remiss till öppenvården, nu känner jag mig fullt frisk!
- När kallelsen kom, fortsätter jag, ringde jag till öppenvården och sade att jag ofta är så trött. Dom svarade då att jag inte kan komma dit bara för att jag är trött, och slängde sedan på luren. Jag fick inte en chans att tala om dom andra symtomen för dom. Jag tycker allt känns både hopplöst och tröstlöst. Dom kunde väl åtminstone ha kostat på sig ett intagningssamtal.
- Fusk!, fusk! Fusk!, nu har du tagit bort symtomen och nu kan vi inte jobba med orsakerna. Får jag burken, den tar jag hand om, det är bara uttråkade hemmafruar som äter sånt här.
- Det var för väl att inte öppenvården tog emot dig och gav dig medicin, fortsatte han. Det hade förstört hela vår behandlig. Dom är biologiskt inriktade där och tror att alla störningar beror på hjärnans kemi, det strider mot mina socialistiska idéer.

Terapitid 10

- Snälla hjälp mig till psykakuten.

Jag bönfaller, jag orkar inte längre och bryter gråtandes ihop.

- Vad ska du med en säng till?
- Nä, nu går jag till akuten, svarar jag.
- Jaha gör det då.

Jag går till psykakuten och träffar en läkare. Han frågar om jag har en psykolog. Ja, på Maria ungdom svarar jag.

- Gå tillbaka till honom då!, säger läkaren.

- Jag har varit på akuten och ville bli inlagd och få en sängplats.
- Det finns inga sängplatser på intagningsakuten, svarar psykologen.
- Det finns folk som har det mycket värre än var du har det! Tänk på alla som dör i krig! Du måste vilja och våga ta tag i barndomen annars blir du aldrig frisk!
- Men vi har ju hållit på ett bra tag nu.
- Ja, men det måste få ta tid. Du är frisk, ut och jobba med dig!


Terapitid 11

Jag är helt frånvarande. Plötsligt rusar han fram till mig och skriker allt vad han kan i örat på mig att jag är frisk inte sjuk och det är dags att vakna upp.

- Vad du behöver är en spark i baken, säger han till mig.
- Det är bara dumt att diagnostisera folk för att då får dom en etikett i pannan och anses som psyksjuka. Diagnos ska man akta sig för, skriker han!
- Varför skriker du för?
- Jag skriker inte men säkert har äldre män skrikit åt dig när du var liten.
- Jag känner mig hotad och styrd av dig!, säger jag.
- Det beror på att äldre män har hotat och styrt dig när du var liten.
- Men den vita dimman säger att det inte är så.
- Skiter väl jag i säger han, det är inte mitt problem.
- Mina vänner tycker att jag ser dålig ut, försöker jag.
- Byt vänner då, svarar han.

Terapitid 12

- Jag har blivit mycket sämre, jag är nu jättetrött och det hugger i skrevet.
- Ja, då får vår läkare titta på dig.

Läkaren tar in mig i rummet, tar lite prover, frågar om jag är bög och tar gonorréprov. Han frågar om jag är bög. Varje gång han undersöker mig frågar han om jag är bög.

- Nej svarar jag! Varför undrar du det?
- Jo men det gör man alltid på läkarmottagningar.
- Så om någon kommer och säger att han har ont i halsen, frågar du då om han är bög?
- Ja, svarar han.
- Jag trodde läkarna frågade om man har flickvän eller partner, svarar jag honom.

Terapitid 13

- Jag har fortfarande ont i skrevet, säger jag till min psykolog.
- Jaha Då får vi kalla på en annan läkare då.

En kvinnlig läkare kommer in.

- Jag tror jag har en prostatit.
- Vet du hur en sådan undersökning går till? frågar hon.
- Ja man stoppar upp ett finger i arslet.
- Vad säger du? tänk på att jag är kvinna, du får gå till en allmänläkare.

Den andra läkaren som frågade om jag var bög kommer in och berättar att mina levervärden är skyhöga.

- Du ligger taskigt till grabben! Vad har du gjort egentligen?
- Jag var bara ute och plockade lite svamp så att hela magen svällde upp.
- Jag lägger in dig på avgiftning.
- Men då får jag tillbaka symtomen.
- Ja då tar vi fram rottingen och piskar liv i dig, svarar han och skrattar.
- Nä, jag fortsätter självmedicinera.
-Ja gör det då, säger han till mig.

- Jag vill tala med honom i enrum - går det bra? frågar läkaren min psykolog.

När vi är ensamma säger han att han ska sluta här.

- Varför då? frågar jag.
- Därför att jag har fått en sjukdom som heter aids, jag är homosexuell.
- Vad är aids?
- Jo, immunförsvaret upphör att fungera!
- Så är det därför du så ofta frågat om jag är bög!


Terapitid 14

- Jag gick till allmänläkaren och fick penicillin mot prostatiten, så nu mår jag bättre.
- Så bra då, svarar psykologen.
- Han jobbade här ett tag och sade att ni var för fan inte kloka.
- Han fick själv leta upp journalerna när en narkoman blev akut sjuk, fortsatte jag, under tiden dog narkomanen därför att det tog så lång tid att leta upp dom. Han tyckte ni var en maoistisk sekt som trodde att alla problem berodde på att papporna hade knullat sina döttrar i arslet och att ni totalt förkastade dom biologiskt och ärftligt inriktade psykiatrikerna och deras mödosamma forskning.
- Jasså, han ja men han är en klassförädare, svarar min psykolog.

- Vad är Aspergers syndrom för nåt?
- Det vet jag inget om, svarar psykologen.
- Var har du fått sådana dumma tankar ifrån?
- Den vita dimman sa att jag led av det. Den vita dimman säger att jag har katatona syndrom.
Den vita framtidsdimman säger att jag kommer att få en dotter som ärver min Asperger men att hon då kommer att få expertvård och snabbt tillfriskna.
- Jasså, svarar min psykolog föraktfullt. Du har en livlig fantasi du!
- Det är en vit sanningsdimma tror jag.
- Jasså, svarar psykologen igen.


Terapitid 15

- Tänk om John Lennon dör då blir det uppmärksamhet men om jag dör är det ingen som bryr sig!
- Nä det är väl inte det svarar min psykolog.
- Jag har träffat en ny tjej som är maoist, men hon har lämnat mig för jag verkar så frånvarande och konstig.
- Du får väl bli maoist då. Under tiden kan du ju köpa en socialistisk porrtidning och runka, säger han och skrattar. http://sv.wikipedia.org/wiki/Stress

Altenativslut 1
Jag tycker det är meningslöst att gå här. Jag har fått ett jobb som vaktmästare på sjukhus och jag kan ju själmedicinera med alkohol. Jag har ju inte blivit ett dugg bättre efter 8 års barndomsrotande.


Altenativslut 2
Jag har med mig en liter vodka, 20 sömntabletter ¬- häller i mig allt och dör!
Det svävar en vit dimma över mig och en svart över psykologen.

- Ja, lycka till, svarar psykologen! Han ville inte ta tag i sitt liv! Han ville ta livet av sig.

Altenativslut 3
Den vita dimman tar mig till framtiden! Till öppenvården, och 20 år senare får jag diagnosen Aspergers syndrom.

Altenativslut 4
Psykologen ser en svart dimma komma emot honom. Den svarta dimman omfamnar honom och med ett fasansfullt dödskrik dör han!
Den svarta dimman har dödat honom!
Personalen hör skriket och ser två döda personer, en flaska vodka, och blir helt chockade!

Altenativslut 5
Jag tar fram en kniv och stöter den i min psykolog, orkar inte längre! Han Skriker högt av smärta och dör.
Personalen rusar in i rummet och tar tag i mig.
- Men nu får jag väl ändå komma till psyket för vård? frågar jag.
- Ja, det och mycket mer!, säger personalen upprört.

Alternativslut 6
Vi på Maria ungdom stormar polikliniken med bazooka och skjutvapen. Dödar alla antipsykologer och annan personal och kräver att vi får diagnos, journalföring och behandling!

Undrar vilket slut som är bäst? Vad tycker du?






Novell av michel orblin Poeter.se-hjärtat till en stödmedlem!
Läst 42 gånger
Publicerad 2007-08-16 kl 14:18

dott Spara som bokmärke
dott Skriv en kommentar
dott Skicka som e-post
dott Skriv ut


michel orblin Poeter.se-hjärtat till en stödmedlem!
På den tiden varvänsterpsykologrna
psykodynamiska anntipsykologer.
Resultatet blev förödande!
2007-08-18

 

emma. Poeter.se-hjärtat till en stödmedlem!
alternativ tre.
för det låter som att det är
det som har hänt/skulle kunna hända.

klart att dem andra alternativen skulle

fungera också..

men jag slår ett slag för alternativ
tre.
(vad ingemar bergman skulle sagt vet jag
inte...)

Känsla: 5
2007-08-16

 

  Ganjasmuggling
ska jag vara ärlig så tror jag att
bergman hade blivit ombedd att slippa
bli frågad. vi väljer för mycket.
en rå historia, men jag känner igen mig

Språk: 4
Form: 5
Helhet: 4
Känsla: 5
2007-08-16

 

Nikolai Jungsin Poeter.se-hjärtat till en stödmedlem!
Har svårt att se varför du politiserar
psykologen först o främst?
Det är ju efter vilken psykologisk
skolning han utgår i analyserna..'??
Men medryckande beskrivet.

Fler frågor än svar ur detta..
Alternativ 5 har ju hänt ett flertal
gånger
Förändrar inte dagens vård.

Språk: 4
Form: 4
Helhet: 4
Känsla: 5
2007-08-16






http://sv.wikipedia.org/wiki/Stress




Prosa (Novell) av Jean-Michel Orblin
Läst 875 gånger
Publicerad 2011-08-26 17:27



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Jean-Michel Orblin
Jean-Michel Orblin