pappa jag älskar dig så
var den enda tanken som for igenom flickans huvud

hennes förstånd var som bortblåst
kanske av fartvinden som lekte i hennes hår

lyckan att se vägen med grusglitter framför sig
förlamade både syn och hörsel

hon såg sin pappa skrika ur sig ton av decibell

men flickan var så lycklig
och hörseln fanns inte där
bara pappas gap

och rädslan i hans ögon


hon kände hur skuggan gled förbi henne
hur solen brände axlarna igen

flickan ville ut på vägarna igen
hon ville bort från fångenskapen

med fågelkvittret i sinnet
tog hon sina sista två steg

och livet var förbi

kvar på grusglittret låg pappas lilla flicka

med ögon färgade av himmeln och
hår av det renaste guld


älskade pappa
BLUNDA