Redan medlem?
Logga in
|
En liten dikt om narcissism
Jag kysste en ros
Jag kysste en ros En ros så fin Så fin så fin Jag blev så glad Sprattlade till Med dans och sång Trallalala Trallalala Då blomstrade upp Min ros och visade Hela sin färgprakt
Min väg jag gick Och tiden gick En dag ändå Stod jag där I parken.
Intill henne Smög jag mig Och förstenades Av förvåning.
Hon stod ännu Och beskådade sig. Om sin färgprakt Slog hon vakt Med belåten min Hon sjöng om sig: En ros så fin Så fin, så fin Trallalala Trallala
Fri vers
av
Eddy Norest
Läst 531 gånger och applåderad av 6 personer Publicerad 2007-08-21 10:17 
|
Nästa text
Föregående
Eddy Norest
Senast publicerade
Jag blev anklagad Jag vinte Klaustrofobi Skönheten och fall Jag är tillbaka! Längtan Jag kysste en ros 
Se alla
|
