I rummet av träd

vårt möte

vacker och stolt han var

med boots av svart läder 

Han visade mig sina händer

log mot mig med ett ömt hopp

började berätta

att också han

stängt sin vilja

trots sin vackra hand

så de anser att du är ful

stör sig på din blick

hatar dig

för att du gick

din själ förseglad

deras känslor för dig

så underliga de är

då du inget sagt

de sig aldrig sett

ögonen dina

sin spegelbild de ser

låt dem håna

sig själva de hånar

din gestalt de längre ej har till låns

deras väg du ej längre går

glöm deras ord

du har mitt ord

dina egna lov ord

trogna ord

dyrkan av någon som inte finns

en kuliss i ett spel

inte är det livets spel

endast ett rollspel

deras livs svek

åt dig

dina ord

de får skratta åt

men ditt skratt åt dem

av dem uppfattas som hån

deras ädla spel

som inte får beröras

karaktären

som då faller samman

så 

våga visa dig

för den du är

för din hand

längs cellons kropp

och låt dem glo

de kan aldrig stjäla

själen inom din kropp

men min vän

tillåt dig skratta

avgrundens skratt

spela dem ett spratt

ta tillbaka det som är ditt

du är inte deras dikt

om de stör sig på din dans... visa då din sanna kavaljer