Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Vi pratar aldrig som förr



vad hände med drömmen om
att vi skulle flytta till london ihop?

men det är jobbit att vara hatisk
det är det
verkligen

och jag tycker att det är jobbit
med personer som säger
sup inte, skär dig inte, DÖ INTE

(fan, det är väl mina val)

men jag klarar inte mer
gränsen är överskriden
och jag hatar alla som har skadat mig
och jag ska skjuta hela världen
alla utom 7 personer
(fan, nu kom jag på att jag glömde en som ska sparas)

men i min dröm
precis innan jag ska döda dig
så räddar jag dig

och ibland kommer jag bort
från mig själv
lämnar kroppens hälsa bakom mig

men sprit är jävligt gott
(om man bara lurar sig själv lite innan)
och otroligt nyttigt
(för socker tar inte bort smärtan på samma sätt)

varför försvinner alla jag älskar?
alla ni som har trott att jag är en ängel
hela mitt liv
ni har fel
och jag orkar inte vara söt längre
och ni försvinner på löpande band

jag är en slampa
jag är en bitch
jag är patetisk
jag är i Leipzig med Bill
(i mina drömmar)
jag är Sandra med skärsåren i hjärtat
(några på armarna också om man ska vara petnoga)


men jag vill bara ha ett vitt stenhus
i london
och fyra barn
och Bill Kaulitz i min morgonrock
som kommer med en sådan här
vit och svart stor kopp som finns på duka, på morgonen

och jag vill inte behöva träffa någon mer

är det för mycket begärt?

det blir världen eller jag som ryker först
jag håller mig till oddsen att det blir jag

varför pratar vi aldrig som förr?
då hade jag kunnat berätta allt det här för dig




Fri vers av Samndra
Läst 449 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2007-08-26 23:11



Bookmark and Share


    Suicide
JAG VILL HA BILL, *ond* föråt. *samlar sig* det jag ville säga var att detta är en mycket fin text.
2007-09-30

    Dear Prudence
Jag älskar denna delen:
\"jag är i Leipzig med Bill
(i mina drömmar)
jag är Sandra med skärsåren i hjärtat
(några på armarna också om man ska vara petnoga)\"
Med poesin utanför paranteserna, och verkligheten innanför. Love it.

Det finns så mycket jag vill säga om det du skriver men orden räcker aldrig till. ibland känns det som att läsa något jag själv har tänkt. Poesin behöver inte vara rosenskimrande, fylld med fladdrande fjärilar och daggdroppar mot mörktgrönt gräs, för poesin är så ofta verkligheten. Och verkligheten är (inte för mig i alla fall) rosenskimrande och fjärilsfladdrande, den är hård, vass någonting att skära upp armarna på och någonting att gråta över.

Drömmarna motiverar oss och ger oss ambitioner, det finns en mening med allt det här och den meningen är inte att vi ska dö hoptrasslade i oss själva.

Stå på dig och dröm vidare.
/Anna
2007-08-27

    Nudelslabb
smärta
jag vill att du ska få billinge för ni skulle vara så jävligt fina ihop. och ett stort fett hus med stora vita tekoppar.
2007-08-27
  > Nästa text
< Föregående

Samndra
Samndra