Vi sökte oss ofta längst ut på öars utsatta klippor.
Som om det fanns något gemensamt där att hämta.
Ingen av oss hade ord på de upplevelserna, men i
våra ögon fanns ett särskilt blänk, en tindrande stjärna.

Jag tror att vi kom från samma ras. Du och jag var av
samma sort.
Därute fann vi det som inga ord kunde säga då. Därför
att de aldrig behövdes.

Nu behöver jag orden. Nu när du ínte finns här med mig
måste jag ha orden som räddar mig. Därför letar jag nu
efter det man kan beskriva våra upplevelser med. Idag
när jag besökte \"änglahjältars hus\" fick jag draghjälp.

Så tydligt jag ser dig nu. Du är så ljusblå i din blick och
du vänder dig mot vinden så att den får nypa kinderna.
Motvinden får dig att kippa efter andan och du skrattar
när havsluften fyller dig och stjärnorna i blicken blir fyrar.

Du och jag och öar......