Redan medlem?
Logga in
En dikt som handlar om att välja sin egen väg i livet, även om det kan göra ont att gå mot strömmen eller vad som anses vara det normala i massans ögon.
Min egen vägIdag tar jag steget ut i det okända,
långt bort från den falska tryggheten. För att aldrig tillbaka åter vända, om sanningen bakom illussionerna är jag nu medveten. Det smärtar så när sköra knoppar brister, uppslukad av ångest och rädsla för ett tag. Fångad och fasthållen av dödens giftiga klister, i tidens och rummets gapande käft förloras ditt jag. Vilseledd av massan i det suggererade samhället, ett liv i blindo liksom så många andra. Väljer nu att följa mitt eget hjärta istället, lång och mödosam blir vägen jag måste vandra. Orubblig i min övertygelse efter alla dessa år, tack vare denna är jag fortfarande i livet. Döden har i min själ rivit sitt sista djupa sår, mot en okänd framtid tar jag nu det första klivet. I motvind kan det vara så lätt att ge upp, falla för livets frestelser av alla de slag. Till en början ensam mot en starkare grupp, med blicken riktad mot horisonten och befrielsens dag. Idag tar jag steget ut i det okända, långt bort från den fängslande tryggheten. För att aldrig tillbaka åter vända, om sanningen bakom illussionerna är jag nu medveten.
Fri vers
av
Freeman
Läst 1690 gånger och applåderad av 17 personer Publicerad 2007-08-30 16:58
|
Nästa text
Föregående Freeman |