Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Jag lämnar dig nu


Att släppa taget - Höstpojke


Det var inte
förrän mörkret
sänkte sig
tillsammans med hösten
som insikten av förlust
blev verklig

Det var när
kylan omfamnar
och dina sommarblå
försvinner bort
som hjärtat frös

Såren öppnar upp
till alla ärrade kanter
som läkts
lite åt gången

Det var inte
förrän hösten kom
som jag kunde säga
att
jag älskar dig
och insikten av förlust
blev verklig


Fri vers av Sländan
Läst 391 gånger och applåderad av 13 personer
Publicerad 2007-08-30 20:44



Bookmark and Share

  Christer Eriksson
jag är ju höstkille men kan ändå ta på känslan av att något är så mycket mer deffinitivt på hösten. själva mysstunderna når inte lika högt med ensamfilm och ensamte. kärleken är i ständig rörelse. inåt och obland utåt. gott så....
2007-09-12

  solomi
Mycket exakt formulerat om saknad och förlust. Man känner inte vidden förrän efteråt.
2007-09-10

  marie persson
jag känner med dig, att förlora någon har du fångat i din text....kram
2007-09-08

  marie persson
Du skriver så känsligt, det tar in i själen ...bra tycker jag...
2007-09-01

  isabel louise
hjälp va bra! applåd :)
2007-09-01

  R-M
gripande vacker
2007-09-01

  AneLa
oh denna påminner mig om min egen :) jättebra.
2007-09-01

  Laijza
Ensamt, hösten är inte bra. Men dikten är lite söt. För så är det, man älskar som mest, när båset är tomt..:)
2007-08-30

  Pontus W.U
svidande och kärleksfullt. smärtar att läsa
grymt som vanligt!
2007-08-30

  Smultris
aj som fan fan fan
2007-08-30
  > Nästa text
< Föregående

Sländan
Sländan