Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Min dikt till mamma. \"Vårblommarna\" är något som hon älskar, så jag fick in det i dikten.


Mamma

Det glänser i dina ögon
Du strålar inte längre av glädje
Ditt vackra leende och din trygga famn
Är minnen som vinden viskar om
Jag kan inte se dig, var är du

Att älska dig gör ont
Jag kan aldrig få dig lycklig
Ditt leende är mitt alibi
När du sörjer i natten
Så ber jag vårblommorna att skydda dig

Du har aldrig varit svag
Men nu står du framför mig
En skörhet lik porslin
Jag är rädd för oss båda
Låt mig bli din räddning




Fri vers av Saronde
Läst 296 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2007-09-02 20:34



Bookmark and Share


    Bögen
Din dikt andas skörhet, vilja och oro.
Att rädda går inte alltid. Slutligen handlar det om att vara... Ta vara på det. Ibland måste vi släppa för att på djupet kunna ta in och vara närvarande.
Vackert!
2007-09-02

  Angeldust
stark läsning, är själv mamma så var bara tvungen att läsa det du skrivit...sorgligt varför är hon så olycklig?
2007-09-02
  > Nästa text
< Föregående

Saronde