2 Augusti klev jag in i en sorgsenhet som jag inte kan kliva ur...

Äkta glädje finns inte längre inom mig, man bara ger ut tillgjorda leenden till människor när man försöker att verka glad..

Orkar inte svara när familj och vänner ringer för att fråga hur läget är..man är trött på att bara behöva sucka och säga att allt är kasst. Vill kunna säga att allt i livet känns kanonbra..


Maybe i can be my own best friend?