Ni är mina hjältar
ni som har
läst mina
sorgesånger
om och om
igen och igen

Ni som ger kloka
svar och
talar av
erfarenhetssmärta
och
ensamhet

Ni som blev
ensamma
mammor
pappor
döttrar
söner
syskon
hustrur
äkta män

Ni som försöker
få ihop alla
smulor av
er själva
och ändå
orkar
berätta
för oss
allihop

Vi som
tillhör den
sörjande
rasen blir
inte insläppta
överallt
får
trösta
varandra
tills
snålblåst
oförståelse
avtar

Vi ger aldrig upp vårt behov av att berätta