och vi vandrar omkring här på jorden
så som människor alltid har vandrat
och kanske tänker vi samma tankar
men någonting håller på att förändras
i samma takt som invecklingsutvecklingen
går framåt
tar vi själva allt för många steg tillbaka
och alla ska shoppa
till och med tioåringarna går en runda
i stan istället för att springa runt
och leka
vi köper och köper
och för säkerhets skull köper vi lite till
saker som är bra att ha
och som inte är det
vi staplar alltför många kycklingar i bur
som om de vore en hög med vedträn
allt för att det ska bli så effektivt som möjligt
att de någon gång ska få se solens ljus är inte nödvändigt
vi äter tomater från kina
som färdats fram och tillbaka över atlanten
fler gånger än columbus gjorde
vi fiskar och fiskar efter torsk som knappt finns där
och ögon som alltför länge varit blinda
vägrar att se
och vi oroar oss för nyansen på vårt nagellack
där vi sitter i vår bil
som sprutar ut koldioxid i allt det överhettade
och flygplanen svävar över Europa fyllda med
ännu flera varor
som kan vara bra att ha
men som inte är det
vi vet vad vi kan göra
vi vet att vi kan förändra
men det hjälper inte
att det
gång på gång på gång
publiceras artiklar om vad som händer omkring oss
det hjälper inte
för vi vägrar att se
att öknen bereder ut sig,
att fisken inte finns där,
att isbergen smälter,
att sjöar torkar ut,
att algerna blommar,
att det är vårt fel.
jag vill inte
men jag ser ju hur världen
på ytan
långsamt krackelerar
för att så småningom
falla sönder i miljoner små bitar.