Man inser så mycket när man upptäcker att man är borta
min penna dansar över fullklottrade pappersark
en handstil lika oläsbar som mina tankar
förvillande, snirklande
runt i ett kretslopp
genom mörkret ser jag verkligheten så mycket klarare
för ljuset har för vana att blända
mina sinnesintryck
jag fångar mig själv på bild med självutlösning
i ett språng ut över klippan
ett skrik och jag finns inte längre på denna jord
jag finns i luften
överallt
vid ditt skåp i skolan där jag väntar varje rast
mellan dina lakan när du ska sova
jag finns över fältet där du plockar dina midsommarblommor
(och sen drömmer du om mig, jag vet
jag kan läsa tankar nu
dina tankar
de svävar i luften
precis som jag)
jag äter mig själv till frukost
jag äter min verklighetsuppfattning
min uppenbarelse
och jag inser att jag lever på riktigt
när jag smakar lika salt
som mina tankar
jag sätter upp ett tält utanför din dörr
där bor jag tills du upptäcker mig
sen läser jag vemodet i dina händer
följer din skugga bakom duschdraperiet
jag vet att jag älskar
älskar att bara vara
helst nära dig
men jag förstår
att du aldrig sett mig
och jag inser att jag
aldrig funnits till