Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Det blåser pärlor över heden

det blåser pärlor över heden
med tungan utsträckt
fångar jag vindens överkänsliga famntag i min mun
pärlorna spelar i radbandens kör
och den skimrande ytan är förblindande
insidan är bara hård

en liknelse som skulle kunna vara vår
med de skeva leendena vi avfyrar i kör
och de smutsiga tankarna vi gömmer undan
en liknelse som skulle kunna vara din och min
med de taskiga förolämpningarna vi viskar fram
och de kantiga komplimangerna de uppfattas som

kan vindens morrhår fånga upp vår doft
kan kanske livet ignorera att vi finns
och i sanningens namn hade vi kunnat bada i Virginias största sjö
nära gränsen till vanvett, nära granne med sorg

kompletterar vi varandra, kompletterar vi vår sorg
när pärlorna blåst bort och radbanden tagit till flykten
på sin orkanliknande motorbåt

tacka aldrig nej till det eviga livet
tacka aldrig nej till allt som skriker ja
du hamnar på heden, mitt i natten
med pärlor i håret
hesa skrik i halsen
vårt ramaskri




Fri vers av Cecilia H
Läst 363 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2007-09-04 09:09



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Cecilia H
Cecilia H