Plötsligt öppnade sig himlen, strålar av det ljus som berör själen och laddar kroppen med energi den tog tag i kroppen som försökte spjärna emot men fylldes åter av det liv som den själ som bor i kroppen saknat
kroppen vibrerar böljande åt alla hål, faller ner utmattad som en magikers trollkarlens cap\'e som faller till golvet tiden stannar, ljudlöst i hela rymden där sakta sakta syns en skymt av rörelse som åter föds under det omedvetna
rörelser som lika tyst som en ängel sveper genom rum efter rum letandes efter sin moder lika sakta föds ett nytt liv, ett liv som är större och kraftfullare än det någonsin varit
sträcker ut sina armar för att fånga hela universum där blicken gnistarar som alla stjärnor mot en kall vinternatt leendet som aldrig slutar att le där själen har fått nytt liv från det undermedvetna som fyllt på kroppen med den energi som krävs för att le igen
nu kan inget stoppa den från att omfamna alla själar med sitt leende tina upp isen oavsett dess miljonåriga lagring där kraften av ett inre som letat efter svaren på gåtor som inte har några svar
men vänder energin från sitt leende som borrar djupt in i isen för att lager för lager spegla sig i det orörda vatten som finns där i botten i botten av den tjockaste is, en is som förtrollande försökt lägga nya lager av is för att dölja detta rena vatten som är livets källa