du kan minnas de tydliga tankarna på blod
inte som något blått eller sjukt eller trasigt
bara som en av alla delar
till varför du inte fick gråta

tre märken
på handens ovansida
underarmens mjuka del
och en svag linje uppmot axeln

det finns såklart en början

på somrarna delades livet
mellan de vuxnas ögon
och barnets ensamma tystnad
då syntes rävar lika ofta
som göken hördes gala

och någons förälder
tog på dig för nära
majonnäs på leverpastej
var din världs vanlighet
och på morgonen
var frukosten gemensam
måltider klockslag
skam den som kom försent

du drog på dig maskeraddräkten av ansvar
gungade högre för att hoppa av och komma längst
blicken mot din mjuka hud
en överdriven vaksamhet
du var inte en sådan
som var värd att älskas
på egen hand
stående för dig själv

plastmattor i orange och brunt
en gång kunde en av dem flyga
det var hon du och hon
som gav sig av
visst minns du
ni kom ju tillbaka

och början blir till något annat

nu ligger en sådan matta på en balkong
på söder våning fem
där har någon spillt vin
spottat och kanske gråtit
du håller emot varje gång du ser den
det var alltså hit de flög hon och hon
utan att återvända

och i slutet finns inga barndomsdrömmar kvar