kluckande element förrädiska tankar bröder som
glömt sina nycklar i
göteborg
jag tror att jag slår sönder min värld snart
kastar kortlekar mot väggarna som jag alltid gjorde förr
plockar upp korten ett i taget långsamt växer hatet värdelösa stjärnor kluckande jävla element!
och ingen är hemma räddningen är
långt borta jag skulle kunna
förblöda
försvinna
på grund av det här
men jag ska stanna kvar jag ska bara hata sönder mig själv en smula så att jag klarar mig igenom natten
jag ska
lappa ihop mig själv imorgon jag ska plocka upp alla korten jag ska klippa och klistra och limma det löser sig imorgon men just nu
ska jag drunkna i mina svarta naglar och aldrig mer finnas till.
och mina ord är inte mina
mina tankar är redan tänkta och ni säger "du är vacker"
ni säger "du är one of a kind"
och jag undrar
bakom vilken bokstav vilar sanningen i eran lögn?
det kanske är betoningen på "är" som gör det
mindre trovärdigt
det kanske är det som gör det så genomskinligt så uppenbart falskt fejkat
jag kan inte tro på era ord jag vet bättre jag vet sanningen det är som att ni försöker övertala mig att jorden är platt
ni kan inte lura mig
("ni kan inte ta mig, inte äta upp mig någonstans")
och snart sliter jag loss det jävla elementet från väggen och slänger det i älven! jag vill bara få lite frid under mina ögonlock jag vill bara vara ensam när jag är ensam hemma.