Löven viskar ekot av vår förflutna.
Med ett mjukt nedfall som förvandlas till besvikelse
när det väl nått marken.

Precis som oss älskling.

För det är höst igen
Vår sång är nu sjungen av vinden,
ekar av sorg och förlust.
Genom den svala luften vi vadar

Kylan i havet är lika kallt som våra hjärtan.
Vi är lika – skorpa av is.
I oss själva är vi frusna.

Blommorna vissnar av vår dysterhet.
Vår skönhet bleknar till
Tynar bort av frost.

Regnet faller som våra tårar
Från himlen vi sjunker
Ingen kan torka våra ögon

Solen skiner ett kort stund
För att snart misslyckas som oss.
Vår vy är en grå vinter
Förlorad i mörkret vi slocknar.

Det är sannerligen höst igen