Skrikandes inom sig bakom
spruckna uttorkade läppar
Orden kom farande
upphängda i gummiband
studsade mellan väggar
av frostsprucket glas
- Jag finns!
En ensam själ
satt ihopkrupen
i fosterställning
på den kala
linoleummattan
föreställande kork
- Jag lever!
Eller kanske bara
är jag . . .
ensam i världen
personen tittade på
en obefintlig fläck
på väggen
- Det föreställer mitt liv!
Kaotiska tankar och
plågsamma ryckningar
skakade den nakna kroppen
- Om detta är mitt liv
då har jag nått
den ultimata
integriteten!
Tankarna på barndomen
och föräldrarnas förmaningar
och stränga uppfostran
och sedan deras plötsliga död,
tomheten som för varje dag utplånade
den sista lilla biten av jaget
- Varför, varför blev det så här?
En ödslig etta med kokvrå
en obäddad säng, bordet
och den ensamma stolen
teven på Prippsbackens
gröna yta med vit text
affischen med Yin och Yang
- Ett liv i en skokartong!
De grå molnen skymtade förbi
utanför de solkiga fönstren
ett ensamt stearinljus och
ett glas med vatten stod på golvet
lågan fladdrade i det dragiga rummet
- Asket till kropp och själ är jag!
Tankarna for iväg likt splittret
från en krossad glödlampa
mörkret omslöt personen totalt
när denne svalde de sista av
35 st Citodon och en handfull Stesolid
- Nu kommer jag!
Blicken började bli grumlig och
en känsla av att nu finns det
ingen återvändo längre, det stack
i fingrarna och tårna
några varma tårar föll
längs med kinderna
Bank, bank, bank på dörren. . .
- Hallå, är det någon hemma?
Dörren som bröts upp och fotsteg
som sprang över golvet, syrgasen,
spyorna och magpumpningen. . .
livet som sakta återvände och till sist
uppvaknandet på sjukhuset. . .de vänliga
rösterna, människorna, kärleken . . .
- Jag lever, jag andas!
Änglarna stod runt omkring personen
i en vid, men tät cirkel . . .
ljuset som ansträngde ögonen
och kroppen som kändes så levande att
det rykte i fingrar och tår
- Var är jag?
- På sjukhuset avdelning 5, intensiven!
Sade en vitklädd sköterska med mild ton
och tog pulsen på den nyvakne patienten.