Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
det känns som att det här är jag om ett par år. alltså, ingen missuppfattning: jag är inte femton :o ^^


Jag vill inte växa upp

Kommer hem från kvarsittning,
skolkade från algebran igen
Dagen har varit rätt tuff,
och nu ska jag på elevrådsmöte
Snart är det väl dags att välja gymnasium,
och jag har ingen aning

Medan jag förväntas tänka på pi och adverb,
är det fortfarande disney jag har i huvudet

Bara några år kvar,
sen kommer den hårda vuxenvärlden
Det här är väl nog svårt,
för en nioåring i en femtonårings kropp
Och jag vill inte, jag vill inte,
jag vill kunna säga jag vill inte,
vara bortskämd av mamma återigen

Medan jag förväntas kunna dissekera en groda och berätta all dess innehåll,
är jag fortfarande ungen som skriker, fy vad äckligt en groda!, bakom mamma.

Mina dåliga betyg och min attityd,
det är desperata rop på hjälp
För när jag är hemma och tittar på lejonkungen,
gråter till bambi,
då får jag äntligen vara jag
Får jag äntligen glömma allt och leva
Skolan och vuxenvärlden är mitt fängelse,
och disney är kofoten som hjälper mig bryta upp gallret
Jag vill inte växa upp




Fri vers av RutigKjol
Läst 424 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2007-09-11 07:41



Bookmark and Share


  schackrutig
OH du,
jag känner precis sådär varje dag.
jättebra!
2007-12-07

  pinkbubblegum
Åw, jag har alltid sagt att jag älskar dina dikter, det gör jag också<3 Tack för att du skriver<3 // Bambie <33
2007-10-04

  Felzu
Oo, du skriver så himla fantastiskt! Även om man kanske inte känner precis sådär, så blir det ändå lätt att känna igen sig när du skriver som du gör. Det är inte så lätt att växa upp alltid.. Och ibland känns det nog ganska omöjligt. Visst händer det att man vill vara tillbaka bland Lejonkungen och Bambi och allt det där, och glömma att man har andra saker som måste göras.
Jag tycker om den här dikten, massor! :) <3
2007-10-04

    ingvar VIP
Även om jag nu är gammal, vågar jag påstå att jag helt förstår Dina känslor. I Din dikt säger Du: stoppa allt, där jag inte kan känna att jag är jag! Jag vill stiga av vuxenvärldens alla krav på hur jag ska vara. Men ingen tycks höra dina \"desperata rop på hjälp\".
Du känner Dig så ofta vara liten, men \"i en femtonårings kropp\". Din själ är fylld av en nioårings fantasier, Lejonkungen, ansvarsfrhet, lek. Men: detta behov blir inte tillgodosett. Din yttre och Din inrev bverklighet går ofta inte ihop.

Du skriver bra! Jag tillönskar Dig varmt att det äntligen ska finnas någon, som inser vad Du längtar efter och kan ge Dig det! Någon som förstår att bakom Den \"vuxna\" flickan finns ett barn, som längtar efter att bli sedd. Själv är jag snart pensionär, men vill ändå ibland känna mig - och få vara - \"barnslig\"! Egentligen bär vi alla åldrar samtidigt!

Allt gott!
Ingvar
2007-09-11
  > Nästa text
< Föregående

RutigKjol
RutigKjol

Mina favoriter
En narr i sorgsen takt.