Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

hur du vandrar är vägen du ska gå



nu är inget begrepp, påstod hon
och staden var död
kall inför sitt öde

och dess invånare
var statyer av kött, muskler och senor
som verkade sammankopplade
med vad hon sa

nu är inget begrepp, hade hon påstått
och stationerna verkade andas
kopplade till maskiner,

vi stod hand i hand
lyssnade
på flimrande gula lampor i natten
men jag
förstod nog inte vad hon sa

nu är inget begrepp

att ligga med någon man känner
är som science-fiction, fortsatte hon
något främmande
men knappast helt otroligt

och hur vi skrattar
blottar en spricka i ansiktet
där vi ser rätt in


vi var rena
men vad spelar nu för roll
och ögon på himlen
var lysande hjärtan
stjärnor av marmor

och hon fnissade åt mig
du pratar så konstigt, sa hon
och det fick jag medge


mot morgonen
satt vi hos en vän
vars ena dvärghamster försvunnit
och hans fyra isärplockade mobiler
skräpade i soffan
jag satte mig på några delar
rev upp mina jeans,
vi ska aldrig sova, sa han
vi ska aldrig sova

och vi var fortfarande där
när han höll en minnesceremoni
och grät lite grann
för att sen somna med bomull
i båda näsborrarna

utanför fönstret
verkade människor flyta på himlen
som heliumballonger
och när det började verka
spände jag mig
skakade
och jag såg folket på himlen öppnas
såg dem regna blod och tarmar
blå inävlor, svarta heta droppar

men
hennes hand på min panna
och
nu är inget begrepp,

och jag lugnade mig

jag kände mig lycklig
och jag hade inte behövt använda
kniven
i min jackficka på hela kvällen

men när jag
tog mod till mig vid bron
precis vid det elektriska havet
och skulle kyssa henne
öppnade hon sin mun och jag
såg rätt in

jag såg blod, våld och död
tusen pulserande sår som väntade
väntade på mig

nu är inget begrepp

och jag vek av för att göra något annat
för att vänta
vänta på senare, vänta på efter
vänta ut
den där känslan jag inte kunde
skapa någon bild till

och hon bleknade framför mig
kall inför sitt öde
och staden var fortfarande död
människorna sprack
och gick sönder
då de försökte röra på sig
lämnade bitar
av sten och stål
där de en gång stått
på säkert håll och betraktat varandra

men jag stod kall
inför deras öde






Fri vers av Robert W
Läst 1052 gånger och applåderad av 23 personer
Utvald text
Publicerad 2007-09-11 23:17



Bookmark and Share


    n.
och du är min kompis, det är coolt
2007-09-15

  frozen_yoghurt
Damn, du är bäst.
2007-09-12

  Maria Zena Viklund
Det här är POESI!
2007-09-12

  JamesDean VIP
jag är tagen!
2007-09-12

  Yvonne Vigstrand
Fan Robban...du skriver så starkt...det går rakt in i min själ....Du är bäst!!!

Många kramar//Yvonne
2007-09-12

  Johan Pollnow
det här tilltalar mig som fan. kanske kunde slimma texten lite men jag blir iofs aldrig tråkad när jag läser den så varför inte behålla den som den är. tycker om känslan den ger, lite film noir, kusligt vacker, mycket bilder i huvudet. bästa jag läst på länge på poeter!
2007-09-12

  Christer Eriksson
så jäkla lättflytande tung massa av ord. du rör dig så smidigt mellan delarna och skapar bilder. det finns flera partier som liksom höjer sig. fast allt är högt. jag gillar stycket..
\"nu är inget begrepp

att ligga med någon man känner
är som science-fiction, fortsatte hon
något främmande
men knappast helt otroligt\"

ja, fan så här i läggdagstider är det svårt att kommentera rättvisa. episoden med de trasiga isärplockade mobilerna är ju skön läsning. bra, bra...
2007-09-11

  Sanningsägaren VIP
Fan också
jag måste använda ordet igen
ÄLSKAR
dina ord
Du är grym mannen!
Åsa
2007-09-11

  Carlita
denna är intressant, väcker tankar och frågor. skriven med briljans, gillar tex hur du med

\"och hur vi skrattar
blottar en spricka i ansiktet
där vi ser rätt in\"

målar upp ett leende för mig på ett sätt som jag inte tidigare tänkt mig ett leende. känns fräscht, hela texten är just fräsch. känslorna, ångesten, tidsaspekten - allt stämmer här. jag tycker mig förstå något, men framförallt tycker jag mig inte förstå det mesta här, utan förlorar mig smått i dina ord, funderar vidare, precis som man ska göra när man läst riktigt god poesi. strålande.
2007-09-11
  > Nästa text
< Föregående

Robert W
Robert W