|
|
och & för är (för)lösenord i denna text - rösten som sviker är ändå en röst
// eller; hon och han
igår, idag och en femhundring för dina tankar
och jag ville
patetisk kakelkall
med varenda kota hotande
om öm hud framöver
föreviga det spruckna taket
det obarmhärtiga gulgröna skenet
från lysrörsarmaturen med ett fotografi
som om det som alltid bränner
under tungan skulle bli mer överskådligt
mer tydligt än så här
som om det skulle mildra mitt utsmetade jag
täcka över den havererade högen av övergödd
smaklöshet mot åratalsrepad klinkerbotten
som om det skulle hjälpa
för vad är det jag inbillar mig
att du som snidat mig öppen och
karvat mig stängd
att du som doktorerat i min anatomi
och bedömt mig som boskap för redan
en evighet sedan
inte kan se klart i obducentskenet
är det så jag tror
att du inte kan se
att jag bara är en amatör på att leva
alltid nybörjare och en kund på nåder
i vanliga människors hammock
a penny for your thoughts love
och jag ville säga förlåt
för all tid jag slagit hål på
för all feber jag orsakat sedan jag
landsteg ditt liv
jag ville be om ursäkt för denna
pocherade drunkningsolycka
denna skam av hullingar och hinder
jag övergått till att vara
det landade i hörnet bland
de andra spruckna reflektionerna
och istället sa jag tack
tack för allt
och nu går jag här
snabbspolar livstid vidare och utför
så full av genomsnittliga val
obrukbara analyser
värdelös rösträtt och begränsad
umgängesrätt
vad är det jag inbillar mig
att det är någon idé
att det finns någon poäng
när det är distansering
mellanrum och intermezzon
vi sysslar med
nu och då
och alltid i otid
Övriga genrer
av
K*
Läst 1862 gånger
och
applåderad av 48 personer
Utvald text
Publicerad 2007-09-13 14:49
|
|
|
Bim
,,,,,imponerad är bara förnamnet,-har inte kompetensen att
kommentera,-dock att läsa och känna,-bokmärker och tackar
2009-11-16
|
|
|
|
Regn & Grus
Tog in den - gick rakt ner i magen och landade där.
Tror det är första gången jag vill gråta till en text..
Berörd över hela min hud när jag läser den!!
2008-10-20
|
|
|
|
Nina Ahlzén
allt är sagt redan, jag känner mig helt förstummad av beundran och säger helt enkelt bara; Tack! för en blytung text som slår rot i mig.
2008-09-29
|
|
|
|
ej medlem längre
Bra, bra, bra,
jag blir som så ofta imponerad över
hur du kan skriva såhär, massor, en
massa ord och formuleringar,
varifrån kommer allt?!
Du har mycket att berätta du.
En lång och ganska svårsmält text
för läsaren, man kan inte bara läsa
den sådär på måfå och slarva sig
igenom den, utan man måste vara
lite vaken och skrärpt och inte
trött på ord,
vilket i och för sig gäller för de
flesta av dina texter
2008-02-09
|
|
|
|
Mikael Lövkvist
Stor poesi.
Den här passagen:
för vad är det jag inbillar mig
att du som snidat mig öppen och
karvat mig stängd
att du som doktorerat i min anatomi
och bedömt mig som boskap för redan
en evighet sedan
inte kan se klart i obducentskenet
att jag bara är en amatör på att leva
alltid en nybörjare och en kund på
nåder i vanliga människors hammock
och avslutningen, tycker jag var helt brillianta.
Du kan du.
Och, ja, tack för att du satte ord på \'amatör på att leva\'. Gjorde att jag kände igen mig, men ocks1\" kände mig mindre ensam.
Tack för att du delade med av denna fina dikten.
2007-12-22
|
|
|
|
Catrin
En fullständigt brilljant text... sparar för att kunna läsa igen och igen. Du är väl värd din stjärna!!
2007-09-27
|
|
|
|
aol
för varje gång man läser desa rader så lyser din gulstjärna allt starkare
2007-09-26
|
|
|
|
baklänges
det är så spännande med det här rummet, inledningen som sätter nåt kallt vitt, trär nåt kliniskt över det väldigt varma som vill ut. jag tänker på det både som en faktisk plats och symboliskt och det funkar väldigt bra. de första styckena, fram till \'a penny..\' är fantastisk meningsbyggnad, tycker jag, i dubbel bemärkelse. man kan läsa det som en enda lång mening som rycker fram och tillbaka och vecklar ut sig, lämnar små högar, bilder, nycklar till en historia, till en relation, till diktjagets person. det finns så mycket där, på så många plan och släpper samtidigt inte taget om rummet.
för vad är det jag inbillar mig
att du som snidat mig öppen och
karvat mig stängd
att du som doktorerat i min anatomi
och bedömt mig som boskap för redan
en evighet sedan
inte kan se klart i obducentskenet
att jag bara är en amatör på att leva
alltid en nybörjare och en kund på
nåder i vanliga människors hammock
hela det är så fantastiskt bra. sätter igång väldigt mycket, för ögonen och för huvudet. och magen.
och det är bara början. sen fortsätter det med massor med bra som t.ex. \"denna skam av hullingar och hinder/jag övergått till att vara\" och \"snabbspolar livstid vidare och utför/så full av genomsnittliga val /obrukbara analyser \". och så vidare. och alltid i otid. m. väldigt drabbande text.
2007-09-24
|
|
|
|
Agnes B* Lörinczi
tack för den snillrika ingressen, den har givit mig en aha-upplevelse
2007-09-24
|
|
|
|
wayward - taiga
likaså skulle det vara kul och vara a fly on the wall när denna såg dagens ljus, *spekulerar vilt* -stödord- ... -(för)lösenord-
jaja, du är drivet vässad, med ett stort ordförråd som synkar snyggt och hårt och stumt som mekano i samklang!
kul att läsa dina texter
2007-09-21
|
|
|
|
Anna Frölander
Läser fysisk smärta i din nya underbara dikt som jag bara måste försöka kommentera trots att tiden är knapp... Ja, det känns som ett utrop, smärta, en kropp som inte längre finns, inte på samma sätt, en kroppslig smärta som sprider sig, som inte längre går att skilja från den psykiska, hur hjärnan sugit upp den, gjort den till sin, punkterat och tatuerat in, förvandlat den till kroniskt utanförskap... Ge upp eller inte ge upp... Inte! Det här är så bäst liksom. Jag ska skriva ut den och ge den till någon jag älskar, någon som har förbannat ont, någon som skulle behöva få läsa om kampen och utanförskapet, som bästa poesi. Ja jag tror att han skulle förstå... Just de här raderna tror jag att han behöver allra mest:
\"för vad är det jag inbillar mig
att du som snidat mig öppen och
karvat mig stängd
att du som doktorerat i min anatomi
och bedömt mig som boskap för redan
en evighet sedan
inte kan se klart i obducentskenet
att jag bara är en amatör på att leva
alltid en nybörjare och en kund på
nåder i vanliga människors hammock\"
Det är lysande! Tack tack tack!
2007-09-17
|
|
|
|
Pontus W.U
ett hopp
och några krakelerade drömmar senare
försöker man sy igen
det vidöppna bröstet
2007-09-16
|
|
|
|
Agnes B* Lörinczi
jag blir torr i munnen av denna text, min andning stannar upp, precis som allt annat omkring för att begrunda denna hårdkokta text, denna destillerade tankekedja av nästintill plågsamt skarpa konstateringar.....och när jag försöker plocka ut ngt speciellt ur dint text, får jag världens problem, för hela den är sanslöst bra!
2007-09-15
|
|
|
|
Cattastropher
Läser på samma tema som broder Christer,
-främlingskap och gemenskap-
och fastnar för samma stycke,....
/alltid en nybörjare och en kund på
nåder i vanliga människors hammock/
å känner in o citerar
en begåvad ung man som skriver bäst i hela
världen (C.Clandestino) :
\"Det finns bara ensamhet och gemenskap och mellan dessa två motvikter lever vi våra liv. På samma sätt som man antingen är sig själv och ensam eller är som alla andra och i en gemenskap. Det finns inget mellanting. Antingen är man en del av någonting som inte är en del av sig själv eller så är man en del av sig själv, men inte en del av någonting annat.\"
Är jag på rätt väg om jag säger att kärleken är svaret?
vi, Suckers for love, den alltomfattande längtan och blindheten
på grund av vår självupptagenhet, som driver oss
att träffa fel partner, göra fel köp, vara på fel plats i fel tid, som om synket varar för kort tid för oss att fatta vad som hände?
Rädslan att förlora, bli övergivna.
Värdet av misstagen och hur vi tvingas att växa av dem, är inte de
de mest värdefulla gåvorna livet ger?
2007-09-15
|
|
|
|
Prometeus
Jag förstår att redaktionen gillade detta. Du skriver på ett sätt som....ingen annan. Du blandar vardagligt med drömmande och abstrakt och kombinationen blir rå och nästan obehaglig. Det är det som är din storhet. Det finns ju en anledning till att jag sparat dig som skrivarvän och det är just detta - att du är unik. Jag vill lyfta fram stycket
\"men det gled bort från min röst och
landade i hörnet bland de andra spruckna
reflektionerna och svalda tonfallen
istället sa jag tack\"
som ett exempel på ovan nämnda sätt att skriva på.
Me encanta!
2007-09-14
|
|
|
|
Christer Eriksson
Melankoliska syster. Yster dyster. Här i världens bästa kollaps. Jag fick läsa några gånger innan allt fastnade. Det är som vanligt så där närliggande och så många snygga stora formuleringar och man bara, ja visst fan, så där kan man skriva. Fast man kan ju inte. Du är ju du. Grejen är att jag tror du funkar bra i sociala sammanhang men med den där lilla sårskadan vi, några av oss, lider av. Fobierna inför dom som på något sätt, i alla fall utåt är så jävla nöjda, lyckliga. Så tydligt, (för mig, min tolkning), i raderna.
” att jag bara är en amatör på att leva
alltid en nybörjare och en kund på
nåder i vanliga människors hammock”
Det är så bra. På något sätt alltid så bra. Det unika, eller unika, är inte det ett skrämmande ord. Skit i det. Det som gör att jag tycker du är grym är att du på något sätt har en sån tyngd i dina ord som blandas upp med ditt lättsamma flyt. Hur du krokar i rader, stycken och krokar vidare.
” men det gled bort från min röst och
landade i hörnet bland de andra spruckna
reflektionerna och svalda tonfallen
istället sa jag tack
tack för allt och du vet att jag älskar”
Så ja, allt är på väg att gå över. Det är både tröst och panik. Livet är fantastiskt. Halleluja. En mycket bra dikt och redaktionen (denna vecka JT) har gjort ett gott val, ett bevis på din bredd då både jag och tydligen Johan Tigerhjärta gillar denna text. Vi har för övrigt, har vi konstaterat några gånger inte mycket gemensamt. Bra Katto..
2007-09-14
|
|
|
|
mjuk
Tummen upp för dej min vän :))
2007-09-14
|
|
|
|
Mats
Varför skriva själv? När du för det så fulländat
Tack för denna!
2007-09-13
|
|
|
|
aftermath
att kommentera efter Jakob syns alltid som en omöjlig utmaning.
men din dikt vinner på lagring och långsamt smältande
ord för ord
2007-09-13
|
|
|
Nästa text
Föregående
K*
|
