väggarna täcks av miljontals klockor

dånande av sekunder som undan för undan

passerar förbi med sin monotona sång

för var som stannar

startar en ny

sitt egna kretslopp

i oändligheten

eller till världens slut

när allt tystnar och visarna sakta faller

mot den svarta avgrunden som närmar sig

eller färdas längre och längre

bort ifrån klockornas jämna slag