Tanken är flyktig
men dröjer sig kvar
en fråga som borde ställts
men som osagd saknar svar

Så här lyder min fråga
tillika tvivlet i mitt bröst
det allra viktigaste
som jag skrek med stum röst

Är du stolt över mig
över de val jag gjort
finns det något med mig
som skulle fått dig att le stort

Du fick aldrig träffa min dotter
den enda som bär ditt namn
du fick aldrig krama henne
hon fick aldrig tröstas i din famn

Hon kan sakna dig ibland
nästan mer än jag
då får hon en kram och orden
alla möts igen någon dag

Men jag svär att inte glömma
att fråga när vi möts åter,
tills den dagen är när
tröstar jag henne när hon gråter