Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Från Jaguar till Monark

Bilar kan vara vackra, snygga, tuffa, bekväma, obekväma, hela, trasiga, under reparation och så finns det vrak.

Alla har vi sett bilar, åkt i dom och en del har säkert även kört en och annan. När det gäller mig så har jag sett, åkt och kört bilar och ska nu berätta om några av dom som vunnit mitt bilhjärta och som jag med kärlek och hat vårdat så ömt jag kunnat i mitt liv. En del sätter verkligen sina hjulspår och djupa sådana.

Allt började väl när jag var runt 16 år, den första jag såg var en Trans Am, ja jag hade väl sett bilar innan men inte uppmärksammat dom direkt. Alltså tillbaka till Trans Am, den var riktigt snygg, lacken glänste mörkt och med smidighet smet den förbi mig och jag tänkte för mig själv att en sådan bil ville jag ha när jag blev stor. Tyvärr blev det inte så. Kanske hade den varit den bil jag skulle ha haft livet ut. Det lär jag ju aldrig få reda på nu utan får hålla till godo med de bilar jag haft och lära mig av erfarenheten till nästa liv.

Nästa fordon som uppenbarade sig var en Jaguar, med sin snabba acceleration körde den över mig och slog mig i gatan, hann knappt fatta vad som hände. Med sina tindrande, runda glober mot mina, om bara för en kort sekund, svävade jag bort på små rosa moln. Jaguaren blev inte långvarig utan snodde snart iväg med mitt lilla bilhjärta. Den bilen skulle visa sig vara svår att ersätta. Försökte till exempel med Golf GTI, Bubbla, och även en Porsche men ingen kunde ersätta den häftiga Jaguaren.

Efter några års letande efter en ny, sprang jag en vacker dag, på en Amazon. Ja, du vet. Den där vägvane, trogne, startar i alla väder, tryggheten själv alltså. Att köra den var fantastiskt, perfekt väghållning och kom alltid till målet. Som ni kanske vet så jämförs Amazoner med traktorer och det säger ju allt om dess stabilitet. Och som bonus till den fick jag två små P-1800, snabba små fartdårar, som skulle visa sig vara svåra att göra sig av med. Amazonen blev en riktig långkörare på grund av dess uthållighet.

Men alla är ju utbytbara och efter några år ledsnade jag, tyckte den var tråkig och alldeles för vanlig. Då började ögonen kolla runt efter någon ny som skulle göra livet lite roligare. Då jag längtade som mest efter lite fart och fläng, dök den gamla Opeln upp, snygg och proper på ytan. Men tyvärr började den snart flagna i lacken och bucklorna som fanns under plastikpaddingen var inte lätta att laga. Och för att inte tala om skiten som satt under huven. Efter många reparationer som tog mycket av min tid, så var den ett vrak och klar för bilkyrkogården.

Jag fixade snart ett nytt fordon som verkade tryggare och i bättre kondition, en Ford närmare bestämt, en sån som gamla gubbar kör. Men bara efter ett litet tag så visade det sig att den var både obekväm invändigt och opålitlig när det gällde körriktning, och en sådan ville jag ju inte ha. Så jag gjorde mig snabbt av med den.

Jag trodde nu, att jag ledsnat på allt vad bilar hette. Men icke sa nicke, nästkommande var en tungstyrd en, ingen servo här inte. Nej, bångstyrig var den och startade gjorde den endast när den själv ville. Lyktorna var lite skeva så det var svårt att använda den i mörkerkörning. Den gjorde mitt liv surt, besvärligt och olyckligt. Det hela slutade med en totalkrock. Det är med hatkärlek jag minns denna bil. Kommer inte ihåg vad den hette och vill det inte heller!

Sist men inte minst i min bilhistoria fann jag en liten smidig söt sak i grönt, jag älskar grönt, så jag tänkte att den här måste jag bara ha. Den gick bäst på slingriga och krokiga vägar, raka vägar där man inte kunde sladda var inget för denna lilla sötnos. Sätena var underbara och man landade mjukt när man satte sig, inga problem med ryggen eller ändan här inte.
Problemet var hur länge den skulle orka, den var ju inte så stark som andra fordon. Skulle den verkligen orka resten av mitt billiv? Nej, tyvärr gjorde den inte det, utan jag fick lov att överge den på en plats långt ifrån mig. Denna bil fick till slut mitt bilhjärta att stanna och jag beslöt mig för att inte skaffa en ny efter den. Så efter alla dessa bilar så har jag idag övergått till att promenera eller cykla. Nu funkar inte cykeln i alla väder men den heter i alla fall Monark, bara det!!




Prosa (Prosapoesi) av Cattis Rönn
Läst 575 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2007-09-14 10:24



Bookmark and Share


  Ronny Berk
trevlig text...mycket... och visst är cykeln ett förträffligt alternativ när frånvaron av snön gör att skidorna är obrukbara...
2007-12-29

  PPQ
bra text bmw750 är min dröm efter en viss bondfilm
2007-10-16
  > Nästa text
< Föregående

Cattis Rönn
Cattis Rönn