& jag älskade hur ditt mörka hår
skrattade i vinden,
hur vi fick Uppsala
att viska,
känna sommarsnö
Tusensköna
om jag bara kunde
andas,
så skulle jag ge dig
en flaska regn,
fråga
om dina läppar
vill dansa,
ramla
till Paris
slit mitt nu
jag smeker
minnen
bland fallna löv
& undrar hur
jag ska få
inre galaxer
att somna,
förstå
Tusensköna
gunga mig
vid Fyrisån
& viska mig
hans namn,
vi var ändå
bara sommarsnö
& andetag
i junimörkret
slit mitt nu
jag blandar
leenden med fallna löv
& hoppas
att mina inre
galaxer
kunde somna,
förstå...