Låt dig få stanna en stund

lyssna till din röst

som i tysthet

viskar

till ditt inre

Låt mig få berätta

om natten

besöket

i drömmen

jag fick

Ett möte att minnas

då timvisaren

ännu inte slagit fem

timvisaren

som väglett mig

genom natten

I ett rum av träd

gardiner

som rör sig

med vinden

utan vinden

inte mig given

Där jag stod

i ett liv

jag tidigare

aldrig levt

Jorden moder

åtta varv

lyckats gå

runt sin sol

sedan jag lämnade

min givna plats

i livet

Det fanns plats

tiden var inte knapp

ändå

jag vägrade

låta min själ

ta plats

I rummet av träd

där jag stod

nyss upptäckt

vad jag vägrade

att finnas

sedan den tiden

Tårar

från min själ

minns mitt farväl

glädjen fann skäl

åter funnit

min gamla själ

en egen väg

livets träd

Så länge

jag hade sett honom

men aldrig vågat

närma mig hans gestalt

där han nu stod

klädd

i det vackraste

av mörker

Korpsvart hår

mörkrets

ljuva ögon

han såg min tår

bad mig

smeka

mitt sår

"Vi är bröder

du och jag

trots tiden

mellan oss

modig

att närma dig

en egen sort"

Två meter lång

han vägrade att ge sig bort

inspiration

du givit mig

nu jag funnit mig själv

efter resans lopp

Han log mot mig

för alltid troende

om mitt inre hopp

då jag tvivlat på mig själv

han alltid funnits där

men nu jag vågar

att gå min väg