Som fångad i en burk

full med pärlor utav glas

Fotfäste saknas

fötterna rullar för varje

steg man försöker ta

Griper efter halmstrå

ståendes osäkert på tå

Famnar ljusstrålen som tvekande

lyser ner

Bländar och blir det enda jag ser

Klättrar försiktigt uppåt

utan att blicka ned

Använder de sista krafterna

jag lämnades med

Ovanför burken

med glaspärlornas mångfald

andas ut

Lättad över utspilld enfald

Orden som sakta seglar

ner från molnens kant

Är det som gör livet

så oerhört intressant

Trots allt