Lilla Elin
du välkomna
lilla underbaring

som log så förnöjsamt
när allt ståhej i kyrkan pågick
Prästen lyfte dig och du skrattade

Sist jag var i kyrkan var det begravning
Mina tårar brände och jag fick stålsätta mig
för att klara psalmsången jag så hjärtans gärna ville

Svårast blev det att sitta ensam bredvid mig själv och
att på hemvägen inte kunna dela glädjen som alltid förr
att komma hem till ensamhetens ensamhet - helt uppfylld

. . . . . . . . . . jag tränar hela tiden tränar jag. . . . . . . . . .